Pappa på livstid.

solstol

Sitter i morgonsolen i Åhus och skänker en tanke till mina tre barn. Verkligen bestämmer mig för att tänka på de en stund. Vår gemensamma resa hittills. Hur en av de nu är myndig och är inte längre med på vår semester utan vill vara hemma själv med vänner. Hur allting har sin tid och hur den minste inte längre är liten. Ibland kan jag få en stor fet klump i magen då jag inser att det liksom inte blir fler små barn. Inte som vi tänkt i alla fall. Plötsligt kan jag få en känsla av meningslöshet…vad ska man nu göra liksom? Men sedan så kan jag i samma andetag njuta av att få spendera än mer tid med min fina fru Jenny och tillsammans stötta våra stora barn vidare.

Och så sms:ar den äldsta och säger att han kanske ska komma och hälsa på oss på campingen.

Man blir liksom lite rörd trots allt.
Jag inser att oavsett hur gamma jag blir så kommer jag alltid vara deras pappa. Det är liksom ett naturligt avtal. Och ett avtal jag mer än gärna tar på mig ansvaret för.

Jag tänker en stund på min egen pappa. Min fina far. Hur mycket han betyder för mig fortfarande. Hur jag ringer honom när det kört ihop sig. Då det är mysigt att ha han vid min sida när jag har behov av att få känna mig liten. Då jag inser att jag fortfarande är ett barn för honom.

Jag tänker på sms:et från min son och inser hur glad och viktigt det är för mig som pappa att ibland få höra ifrån dom, ibland få bekräftelsen på att det funkar ju rätt så bra det här. Vår relation i stort.

Då inser jag också hur viktigt och vackert det är när jag gör detsamma till min pappa. Är så lätt att glömma att sätta ord på sina tankar. Att ge varandra dessa små gåvor.

Jag sitter just nu i morgonsolen på en camping, Alla andra i husvagnen sover.
Jag tänker på mina barn och jag som pappa.
Jag är en stolt pappa på livstid.

Kram/Micke

Jobbiga ungar eller oroliga vuxna?

lekandebarn

Tänk dig följande händelse på jobbet eller i en vardaglig situation med din partner. Du sitter vid bordet och bestämmer dig för att gå och fixa en kopp kaffe. Vad ska du??

– Ehh…jag ska gå och fixa mig en kopp kaffe…

– Varför då!?

– Ehh..va? För att jag är sugen på kaffe..

– Måste du göra det just nu?

– Ja men jag är ju sugen på kaffe nu liksom…är det ett problem?

– Nej, men det var ju inte så länge sedan du drack kaffe och vi kanske ska fika senare idag?

– Ursäkta mig, men nu får du ge dig! Nu ska jag fixa mig lite kaffe.

– Ok. Men då får du banne mig vara försiktig så du inte spiller. Du vet hur det kan gå. Du måste tänka på vad du gör!

– Tack för din omtanke, men jag ska nog fixa det.

– Nej vänta! Jag fixar kaffet åt dig. Jag vill inte att du sölar ner.

– Men lägg av jag kan själv!

– Nu slutar du att bråka! Ska du ha kaffe eller inte, tänk om du bränner dig.

– SLUTA!!!

– Ja ha, ska det vara på det viset så blir det banne mig inget kaffe! Se du nu hur det går, alltid ska du bråka. JG BLIR SÅ TRÖTT!

Erkänn att man hade fått panik. Hjälp vad jobbigt.
Nu förstår du säkert vart jag vill komma :-)

Under semestertider så kommer många av oss att umgås med folk vi både känner och ej. Vi är på campingar, kalas, caféer, restauranger, grillkvällar osv..
Vi upplever alltså en hel del nya miljöer och situationer som vi kanske inte gör till vardags. För våra barn är detta utmanande och samtidigt spännande. Jag tror att i många lägen skulle vi göra våra barn en tjänst genom att låta de vara lite mer. Faktiskt! Jag menar inte gränslöshet och skita i vilket men att vi själva som vuxna lugnar ner oss en smula. För jag skulle våga påstå att det oftare är vår egna oro och känsla av att göra bort oss som är större än barnets egna tanke. Oftast har de själv en idé om vart de vill, behöver eller vad de vill undersöka och är nyfikna på. Men självklart blir vi nervösa om vi hela tiden hör en röst som ska uppmärksamma oss på alla faror som kan hända här i världen. Akta nu kakorna, akta vattenpölarna, häll försiktigt, vart ska du nu, hälsa nu på faster Rut, måste du hela tiden…osv

(Nu vet jag hur det var när ens barn var i åldern 2-4 år och alltid skulle upptäcka saker på alla kalas. Jag och Jenny fick turas om och gå runt med grabbarna. Det finns några år då denna övning krävs av oss, även om den är jobbig. Bara att bita ihop.)

Men annars skulle jag önska att flera av oss föräldrar testade att vara lite mera tysta och kanske snarare betrakta och se vad det verkligen är våra barn vill och tänker göra när de gör som de gör. Vi bör träna vårt tålamod, dvs konsten att tåla någons mod.

Jag tror att en anledning till att vi vuxna är så trötta efter dessa olika sammankomster och där vi ibland skyller på att våra barn har varit jobbiga, handlar snarare att vi själva inte vågat släppa taget och själva sett till att ha kul på festen.

Kram/Micke

(PS. Tack moonalong för lånet av ditt vackra foto!)

 

Sommartider hej, hej! 7 tips för en härlig semester.

sommarbarn

Nu är det sommar nu är det sol! Dags att ta lite ledigt och njuta av annat man inte hunnit med i vår. Härligt! Även om det varit en hel del moln i vägen för solen så vet ju både du och jag att bakom molnen lyser alltid solen lika klart. Bra att komma ihåg :-)

Jag tänkte ge mig på att presentera 7 tips inför sommaren både till mig själv och till er som väljer att läsa. Ni vet, vi gillar ju tips! Vi gillar ju listor :-)
Så här kommer min sommar-lista med tips för oss familjer! Kopplar även på lite passande schysst musik, som soundtracks.

1. Små bus kan ge minnen för livet.
(https://open.spotify.com/track/2bJvI42r8EF3wxjOuDav4r)

Jag glömmer aldrig då vi var små och satt i baksätet i bilen på väg ut till sommarstället med mamma och pappa. Vi visste exakt när det skulle ske. Då vi barn skulle kikna av skratt och killet i magen. En krök till höger, sedan raksträckan. Pappa gasade på. Snabbare och snabbare. Vi skrek i bilen:
– Snabbare!
Sedan kom guppet och så blev allt helt tyst. Vi kiknade över den lilla bulan på vägen. Alltid samma sak. Alltid lika magiskt. Skrattet och pappa som mös bakom ratten.
Så hur ser dina små bus ut i sommar med dina barn? Vad kan du bestämma dig för ska kunna bli potentiella minnen för livet? En bula i marken? Kanske ett vattenkrig? Tälta på tomten hela familjen? Vad vet jag? Jo en sak vet jag, det finns hur många möjligheter som helst där ute denna sommar.

2. Spela mera dator!
(https://open.spotify.com/track/12wUcNDTvPOmS0lK3bHK3h)

Jag är säker på att det kommer att vara som upplagt för konflikter i sommar gällande sittandet vid datorn. Många sladdar kommer att bli utdragna, paddor blir gömda och mobiler inlåsta i lådor.
Ut och lek!
– Men pappa det regnar och ingen annan är ute?
– UT OCH LEK!!
– Men pappa alla mina vänner är ju i mitt rum, fast du kan liksom inte se dom!
– UT OCH LEK!!

Hahaha….självklart ska vi vara ute och leka i sommar men vi vuxna får inte gå bananas. Vi har denna sommar chansen att bekanta oss mera med våra barn och vad de faktiskt gör med hjälp av tekniken. Så kanske ska du bestämma dig för att någon gång när du är på väg att be de stänga av, istället sätta dig bredvid och fråga:
– Vad gör du?
Jag är helt säker på att ju finare relation vi bygger med våra barn utifrån respekt och likavärde, och med en djupare kunskap och förståelse kring vad det är de älskar så mycket att pyssla med ju lättare är det att även prata gränser, rörelse etc. Så go go!! Let us parenthack!

3. Ät glass innan maten!
(https://open.spotify.com/track/1vxw6aYJls2oq3gW0DujAo)

Sommaren är en bra tid för att släppa lite på kontrollen, det lär bli höst ändå. Tanken är ju att vi ska koppla av, vila, njuta och umgås. Så gör det då! Koppla av. Koppla ner. Släpp på lite måsten och ”så här är det” fasoner. Det är kanske ok att det kommer in lite gräs i husvagnen, det kanske är ok att hoppa över tandborstningen en kväll, det kanske är ok att någon gång få äta glass innan maten. Det kanske är ok att hoppa i vattenpölarna. Ta grillkrydda på en banan. Släpp kontrollen och bara se saker hända. Vila lite för tusan :-)
Du vet….livet är på tok för viktigt för att ta på fullaste allvar.

4. Livet är en fest!
(https://open.spotify.com/track/7rMGBorMCIjr623laBD1a4)

Så många roliga fester vi alla hoppas på! Med grannen, på campingen, i sommarstugan…
Jag vill inte moralpredika, men ta en stund och fundera och kanske gör ett litet avtal med dig själv och kanske tillsammans med din partner hur ni ska förhålla er till alkohol denna sommar. Har ni barn? Då är det ännu viktigare. Hur är läget i er familj gällande alkohol. Är alla nöjda med läget? Risken är stor att det bli ganska så mycket alkohol utan att man ens märker det under sommaren. Det blir liksom bara ett glas vin i handen, mest hela tiden…upps! Tänk att du som vuxen har just ett vuxet ansvar jämt emot dina och andras barn. Du kan tycka du är sketakul på kvällen, med några pilleknarkare innanför rocken,  att lattja lite boll med ungarna, men sannolikheten är sååå mycket större att barnen somnar med en skämskudde i fejjan. Det är så jobbigt att se sina föräldrar förändras. När man inte längre riktigt kan känna tillit. Det är inte kul. Och ärligt…våra barn är helt maktlösa i denna frågan. Så festa och ha kul i sommar, men med stor makt vilar ett ännu större ansvar…

5. Handla själv.
(https://open.spotify.com/track/3nnG7AM9QopHVPEuLX3Khk)

Ge bort lite extra ansvar till dina barn. Även om det inte blir som DU hade tänkt dig, så låt barnet växa med uppgiften. Det kan väl vara helt ok att låta det gå två femkronor i campingduschen om nu lilla Lisa vill prova att tvätta håret helt själv. Det kan säkert vara helt ok för lilla Olle att testa att handla frallorna själv. Det kan vara helt ok att testa en kväll vad som händer om vi överlåter själva sängläggandet till våra barn. Låta de själva fundera när det är läge att sova. Kanske åxå helt ok att lilla Mimmi får tända grillen under uppsyn. Så fundera en smula på hur du skulle kunna öka möjligheten för ditt barn att växa lite extra i sommar.

6. Älska lite mer.
(https://open.spotify.com/track/3yWycSgVhOm1PUwTHryhcB)

Har du en partner. Ta er lite extra tid för er själva. Lämna bort barnen om ni kan. Rigga extratid bara för varandras njutning. Har du ingen partner, skit samma, gör det själv. Skiva upp lite god frukt, ta ett glas nypressad juice, sätt på lite stillsam musik, fyll ett badkar med varmt vatten, olivolja och skum. Njut. Du är värd det. Och om inte du/ni gör slag i saken så kommer ju ingen annan att ordna det för er. Döden och sex verkar vara två ämnen vi näst intill förnekar i våra liv men ändå är det två saker vi knappt kan leva utan…hahaha. Fasiken, vad är det för fel att bli lite ”småkåt”. haha…bara att skriva det ordet gör ju en nästan generad. Nä, det får vara nog nu. Klart vi ska njuta här i livet. Så busa i sommar. Du har en 20 åring inom dig….hahaha.

7. Gör dina barn sura!
(https://open.spotify.com/track/5aWBYsjAwvjnVN7xGNv90Y)

Denna semester är lika mycket din som förälder som för dina barn. Det vore inte rättvist om barnen fick bestämma allt eller få allt kul. Vi vill och ska åxå ha vår del! Det är viktigt att vi visar vad våra gränser går för att barnen ska lära sig finna sina egna. Så när du ligger där i hängmattan med en god bok och hör tjatet:
– Maaaaammmaaaaa…..kom!!!!
Så behöver du inte alltid komma. (Om det nu inte brinner i huset)
Ibland är det ju helt ok att svara:
– Jag hör dig älskling! Men jag vill inte komma just nu. Ska läsa 10 minuter till i min bok och dricka upp min juicedrink.
– NEEEEEEJ!!! Dumma mamma, du bryr dig aldrig om mig!! Kom nu!!!!
– Jag förstår att du vill att jag ska komma nu. Men du får vänta. Eller så får du komma ut till mig och berätta vad som är så viktigt. Nu ska jag läsa vidare.

Hahah….det är helt ok! Och självklart tvärtom. Ibland måste vi vuxna vänta lite på våra barn när de är mitt uppe i något livsviktigt.

Med dessa små tips så vill jag önska er alla en fin sommar. Jag är ganska säker på att jag inte kommer att kunna hålla mig borta från min Facebooksida, Instagram eller blogg denna sommar. Så vi hörs och syns. Annars så hoppas jag att kanske just du finns i någon publik i höst när jag kommer och tänker högt :-)

Kram, på er!

PS. Jag veeeet att jag borde skriva med tipset om att logga ur, stänga av Facebook, skippa Instagram, mobilvila….men jag skiter i det. Vi får lita på den goda balansen :-)

Tack JonKline för en vacker bild!

1988, spår 5 och ett krossat hjärta.

micke_tonår

Jag stog där i mitt rum och handen skakade. Jag tittade ner på den svarta vinylen som började snurra. Jag kan fortfarande minnas doften av LP:skivan när den togs ur det nya konvolutet. Året var 1988 och jag hade precis sommarjobbat för andra året på pappas jobb. Nokia i Bräkne-Hoby. Jag hade återigen stått och packat ner 5 1/4 tums disketter i plastfodral. Mina vänner undrade om jag inte ville resa för pengarna, Tosia Bonaden eller gå på bio. Men inte jag. Jag hade nu lagt varenda sparade krona på att köpa den stereo jag hade drömt om. En stereo i ett svart rack. Min pappas kompis Leif hade hjälp mig att plocka ihop den del för del. Separat förstärkare, dubbeltkassettdäck, radio del och två så stora högtalare att de nådda mig nästan till bröstet.
Jag minns hur basen fick min spegelvägg i rummet att skaka. Jag minns också hur mina föräldrar oftast inte klagade på ljudet, de lät mig vara. De visste hur mycket det betydde för mig.

Så stog jag där nu med skakig hand, premiären för min stereo. Jag borde varit lycklig men det var jag inte. Jag lät stiftet landa på spår 5. Jag hörde hur låten startade utan ett endaste rasp. Jag höjde volymen till steg tolv. Sedan gick jag bort till min säng och kröp ihop längs väggen. Jag kunde höra hur Laura Branigans röst tog vid. Hennes version av The Power Of Love. Hennes lejonliknande röst som efter 3.02 in i låten började sin resa mot klimax. Det var då mina tårar kom. Det var då mitt hjärta skars i bitar samtidigt som hon gick upp en oktav och vrålade.
Hur kunde jag varit så dum och gjort slut med den jag var så kär i. Vi som hade varit ihop i en evighet…säkert nästan ett år!! Hur kunde jag göra slut med henne bara för att jag fått reda på att skolan mest poppis tjej antagligen var intresserad av mig. Hur min flickvän inte fattade någonting då jag ringde henne och gjorde slut. Hur jag sedan fick en kväll med drömtjejen innan hon gjorde slut med mig dagen efter.
Nu låg jag där pressad mot väggen tätt intill de nya tapeterna med fiskmåsmotiv och blundade och grät.

Jag tar mig tillbaka till nu 27 år senare och funderar på alla de ungdomar som inte får uppleva eller ens kan förstå just känslan av att plocka ur en vinyl ur sitt fodral , heller inte få känna känslan av pic-uppen då den når rätt spår. Men å andra sidan så kommer de berätta för sina barn som lyssnar med störa ögon och öron hur det satt där i rummet och lät fingret fara fram och tillbaka på en glas-skärm. Hur se scrollade fram till låten och samtidigt skickade en snapp på sig själva med tårar o ögonen till sin numera före detta.
Varje dag så krossas fortfarande ett ungt hjärta och känslan är garanterat den samma, med eller utan vinyl.

Kärleken är bland det vackraste som finns och den visar sig som störst när vi saknar den som mest.

Kram/Micke

Beslut i din riktning.

göra

Med detta inlägg skulle jag bara vilja dela med mig av en liten tanke och några enkla fraser för att kanske kunna hantera större saker. Som jag brukar nämna på mina föreläsningar så har via alla, du och jag, kanske i bästa fall 85 år på en liten boll mitt ute i rymden. Snurr, snurr….plopp. Det är allt vi har. Och det är å andra sidan inte så lite!

Det jag menar är att vi inte får glömma bort att leva en smula medan vi ändå är här.

Australienskan Bonnie Ware har arbetat mängder av år inom palliativ vård, det vill säga, mött många människor som ”dragit vidare”. I en studie så intervjuade hon sina patienter för att ta reda på om de ångrade något i sitt liv. Detta skapade en tydlig topp 5 lista.

1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte livet som andra förväntade sig av mig.

2. Jag önskar att jag inte hade arbetat så hårt.

3. Jag önskar att jag hade haft mod att uttrycka mina känslor.

4. Jag önskar att jag hade hållit kontakt med mina vänner.

5. Jag önskar att jag låtit mig själv vara lyckligare.

Vi läser listan snabbt och kanske säger ,ja ja….ganska så självklart och så låter vi vardagen ta över igen. Men kanske är det så att vi borde ta dessa punkter på större allvar. Kanske borde vi gör de till en viktigare del i våra liv. Kanske borde vi ställa oss frågan:

– Är jag nöjd med livet som det är nu?
– Har jag behov som idag inte blir tillgodosedda?
– Finns det något som skaver extra mycket i min vardag?

Jag vill dock betona att jag inte vill skapa stress eller prestationsångest genom mina tankar, tvärtom. Jag tror många av oss borde stanna upp och faktiskt tillåta oss känna oss nöjda, allt oftare. Sluta jaga efter saker vi egentligen inte behöver. MEN självklart önskar jag ju att alla människor på den här planeten ska få leva och dö så lyckliga och nöjda det någonsin går…så därför bör det vara intressant att ta de fem punkterna på allvar.

Topp 1 handlar för mig om att just tillgodose sina egna behov, drömmar och intressen. Att få vara den unika person man är. Att inte kika på grannen eller släkten för att få tillåtelse att gå klädd som man vill, sjunga om man vill, resa om man vill, kyssa den man vill osv. Punkt 1 tycker jag att vi som vuxna är duktiga på att stötta våra barn i. I alla fall de första åren. Att de liksom bara få vara den de är. Barn som har tillåtelsen att sitta när hen vill, krypa eller gå. Men ju längre upp i åldrarna vi kommer ju svårare verkar det vara att just stötta varandra utefter våra egna behov och drömmar. Kanske är det så att barnen börjar bli äldre och genom våra egna rädslor börjar vi själva tveka. Allvaret börjar. Eller kanske är det snarare rädslorna som startar. Livets allvar kan man verkligen ifrågasätta :-)

Så självklart smittar våra egna rädslor vår omgivning, våra barn.

Jag försöker ofta påminna mig att se lekfullheten i mitt liv. Att verkligen inte ta allt på för stort allvar. Jag vill testa, leka, smaka, lukta, busa, dansa, upptäcka…och jag tjatar på mig själv…kom igen Micke…bara gör det!! Ibland frågar jag mig även frågan om det hade varit ok att dö idag? Bara för att checka av att jag inte skjuter upp allt jag vill. Och det behöver absolut inte vara att resa jorden runt, köpa en Ferrari, åka till månen…NEJ…tvärtom…små saker. Ex…jag har verkligen kommit på att jag älskar att dansa. Men jag dansar ju inte!!! Så nästa vecka har jag anmält mig på ett Zumba pass. Jag vet att många kan tycka det låter fjantigt. Gubbe på 42 bast som går på Zumbapass. Men till alla er….hahahahah……jag bara skrattar!

Så jag vill ge er ett tips som jag själv brukar använda.

När jag säger meningar som börjar med:
– Åhh vad jag skulle vilja…..
– Åhh man skulle verkligen…..

Då fortsätter jag direkt med följande mening:

Därför beslutar jag nu att….

Det funkar kanske inte alltid, men den hjälper mig att går från tanke till handling. Och det är när vi GÖR…det händer :-)

Kram och ha en fin Söndag!

/Micke

GE DITT HJÄRTA EN RÖST!

kärlek_familj

Tänk dig att du köper en ny bil. Du är glad och stolt. Du kör hem den och ställer den i ett hemligt garage, låser dörren och öppnar den aldrig mer igen.

Tänk dig att du blir ägare till en liten valp. En söt liten hund om ständigt viftar på svansen. Du låser in den i en bur och enda gången du träffar honom är när den ska ha mat. Annars förblir den hemlig för allt och alla.

Tänk dig att du sitter i publiken och ser ditt barnbarn ha premiär på sin dansföreställning. När slutakten är över ljuder applåderna och alla reser sig upp från stolarna. Stående ovation. Du reser dig också upp men lämnar lokalen. Du går hem och kommenterar aldrig händelsen. Inte för ditt barnbarn eller någon annan.

När jag läser dessa ovanstående exempel blir jag ledsen. Så mycket lycka, glädje och välmående du och alla andra går miste om. Vänner som vill provåka bilen, barn som vill klappa hunden och barnbarn som vill dela glädje.
Idag blev jag även ledsen då jag hamnade i en tråd på FaceBook där vuxna männsikor (många säkert mammor och pappor) uttryckte sig rasistiskt och fruktansvärt kränkande om en kvinna.

Några av de mängder av kommentarer som skrivits:
”Ja hon kan fara åt he—te omgående den subban.”

” Den där människan borde lära säg att hålla igen sitt kakhål.Vilken vidrig sak hon är.Hon borde aldrig ha landstigit här utan fortsätt till Alaska eller något.Hoppas hon lär sig hur man uppför sig här i landet med våra traditioner och kultur annars är det ju bara att segla vidare för vår nationaldag rör hon inte.”

”Ta ifrån Svenska medborgarskapet är inte värd att kallas Svensk.”

”Tala om din adress så jag kan hälsa på dig , Ok ?”

”Efterbliven brud jag svär!!”

”Släng ut henne”

”Sådana människor betackar vi oss för, dom passar inte här uppehöll Norden.”

”Subba”

”Lev efter våra svenska traditioner och seder eller lämna landet!!!!”

Oavsett vad denna unga kvinna skrivit så blir jag såååååå ledsen i hela mitt hjärta. Hur mår vi människor när vi väljer att uttrycka oss på detta vis om andra medmänniskor? Hur ska världen kunna bli fredligare om vi går runt med så mycket hat, smärta och rädslor.

Det jag önskar och uppmanar alla oss människor på vårt klot denna dag är att verkligen fundera på hur vi istället kan uttrycka kärlek på alla möjliga olika vis. Hur vi kan ge kärleken en röst. För den behövs. Jag kan ibland höra människor sucka över ännu en fin text på FB, ännu ett vackert budskap på Instagram, fånga dagen…
Men jäklar vad det behövs i en tid som nu. Vi måste verkligen låta våra hjärtan få jobba praktiskt.

I morse valde jag att publicera en text och bild på min fru och hur mycket jag verkligen älskar henne. Kan tänka mig att många kan tycka detta är snuttipluttit, hur jag bara vill synas eller verka snäll. Och JA!!! jag vill vara snäll, kärleksfull och jag inser också idag att det behövs synas, höras, kännas, lukta och spridas. Vi behöver låta kärleken få agera förebild till våra barn och till oss själva. På våra jobb, i våra hem, på gator, torg och i våra skolor!

Jag har läst många av de kommentarerna som finns i tråden gällande den unga kvinnnan. Och jag försöker med all min inre kraft, men hela mitt hjärta känna medlidande istället för hat tillbaka. Försöker känna hur det känns i en människa då man skriver saker som:

– Otacksam jävel sånna som dig som kommer hit och vill ändra tradition och regler kan dra åt helvete. 
– Åk hem du blatte!

Jag vägrar att hata tillbaka! Jag vägrar! Jag vet att vi inte kan slåss mot våld eller kriga för fred. Vi måste vara starkare och klokare än så. Snälla. Jag känner smärta och jag skickar en extra tanke till alla er som inte kan formulera era hjärtans röst av en mängd olika anledning. Det måste göra ont.

Så jag uppmanar alla här på jorden att verkligen i praktiken fundera över hur vi förkroppsligar vår kärlek. Hur visar du varje dag genom handling ordet kärlek? Mot dina barn, din partner, kassörskan, den chef, din hund, dina växter, bilen, barnabarnen….vad vet jag? Jo en sak vet jag! Det behövs. Du behövs. Och du kommer i samma stund som du börjar låta hjärtat få praktisera märka skillnad. Stor skillnad. Jag lovar. Så sluta låsa in din bil i garaget, din hund i en bur eller lämna ditt barnbarn i hemlighet. GÖR DET!
GE DITT HJÄRTA EN RÖST! VÄLJ HANDLING!

Kram / Micke

Tack för en fantastisk bild Niky_filipova !

 

En skola i kramp?

mobilhotell


(Varning!! Denna text kan anses stötande, flummig och inkompetent. Den kan även upplevas gnällig och dömande. Läs på egen risk.)

När jag ser bilden på lådorna, mobilhotel, som de kallas och som nu  blivit poppis på många skolor, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Många menar på att dessa hotell har gett bra resultat i skolor där de används. Lådorna är egentligen inget unikt, bara ett bra förvaring då vi tar mobilerna från barnen medan de är i skolan. Det blir lugnare så.

Jag förstår på ett sätt att många lärare tycker detta är skönt. Att inte ha elever som istället tittar på sina mobiler, kanske börjar spela spel eller snappa mitt under en lektion. Koncentration för tusan.
Men för mig är dessa hotel ett tecken på något mycket mycket större. En skola på fall. En skola som vill vara kvar där man varit samtidigt som man arbetar med människor som vill och är ämnade att agera i en tid som komma skall.
Vi är i en krampsituation just nu. Jag är inte förvånad över att allt fler lärare mår dåligt, blir utbrända eller slutar. Detsamma gäller våra barn där även de mår sämre, sönderstressad och mår psykiskt sämre. Det blir ett moment 22 där det ena ger det andra. Vuxna som mår sänre möter barn som mår sämre. Det ena ger det andra. Är det snart någon som vill vara kvar i våra skolbyggnader om dagarna om de själva fick välja?
Jag vet att detta kan låta pessimistiskt, att så illa är det banne mig inte. Många lärare älskar sitt jobb och barnen älskar skolan. Och jag håller med, jag ska inte dra alla över en kam, så grattis till alla er.
Frågan är kanske vad vi då verkligen älskar?
Om jag möter människor som älskar skolan på grund av att det äntligen finns ”mobillådor” och andra bra metoder för att få ordning på ungarna så är vi nog farligt ute. Då har vi snarare lyckats med att hålla kvar i det gamla snarare än att våga möta vår samtid.
Förra veckan fick jag höra hur barnen i 5:an hade läst om hur viktig fiskenäringen är på västkusten. Och när en förälder kliade sig i huvudet och verkligen ifrågasatte det som stog i boken så insåg hon sedan att det var ju inte så konstigt, boken var ju från 82!
Jag är rädd för att mycket blir historia i dag för många barn i skolan. De lever i ett realtidssamhälle och vi försöker hänga på. Vi vet att det som möjliggjort denna tid till stor del handlar om digitaliseringen. Denna teknik har gjort att vi människor kan stå i samklang med varandra i stort sett när vi vill och vart vi vill. Vi älskar att dela med oss av allt. 16000 timmar film skapar vi varje timme och detta bar på Youtube!! Barnen växer upp med en teknik som främjar sammarbete. De vet att ju mer de delar med sig utav, ju mer de kikar på andra, ju mer de nätverkar ju mer utvecklas de inom de områden de älskar. I skolan är det i stort sett helt tvärtom! Du får inte kika på grannen, de tester du gör ska du hemlighålla, resultaten rättas av någon annan och till och med problemen och uppgifterna skapas av någon helt annan, helt utan din önskan eller intresse. Uppgifterna du får är sällan kopplade till vår nutid. Barnen har svårt att relatera till lärandet. Vi vuxna som möter barnen har också svårt att hinna med. Vet vi ens topp 3 på youtube när det kommer till våra barn? Vilja spel spelar dom, vilken musik lyssnar de på, vad läser de?
Har vi deras tid integrerar i dagens skola?
Jag kanske raljerar lite nu men jag anser absolut att vi inte digitaliserat våra skolor mer än kanske 5 %! För mig handlar inte digitaliseringen främst om ipads, appar, skoldatorer, eller snartboards…för mig handlar digitaliseringen om att verkligen se över vår tid med våra barn i unga år i grunden. Kan vi ha nationella prov? Kan vi har skolklasser? Kan vi ha årskurser? Kan vi ha ämnen? Kan vi ha lektionstid? Kan vi ha kvarsittning? Kan vi ha ”lärare”? Kan vi ha ”elever”? Kan vi ha betyg? Kan vi ha mobilhotel!?
Kanske skulle vi kunna byta ut alla mina KAN till VILL…
Vi vet ALLA att vi kommer skratta åt dessa hotel om 10 år. Dessa bilder kommer att finnas med på föreläsningar i landet och vi kommer kikna av skratt. Hahaha…hur tänkte vi?
Kanske har någon finurlig rackare om 10 år byggt ett annat hotel. Ett där vi stoppar in små barn i lådor. Jag tänker på de projekt som pågår nu i världen där man integrerar digital teknik i våra kroppar, glasögon och linser:) Ett hotell med tjocka väggar där barn vistas ett i varje rum.
Nu när jag skriver så kan jag inte hålla mig för skratt. Vissa barn kanske redan känner så i dagens skola?
Hahaha!
Jag vet att många redan har slutat läsa detta inlägg för länge sedan och det är ok. Jag vet att jag gnäller. Men jag vill väl. Jag vill att vi tillsammans funderar på vad som är det bästa vi kan göra för vår värld som komma skall. Den som ska ledas av våra små kottar vi möter i dag. Vad behöver vår värld?
Jag skull direkt säga fred och mer kärlek.
Och för att skapa detta behöver vi människor som får hjälp att utveckla och fokusera på att:
– Mår bra
– Har god självkännedom
– Empati
– Humor
– Högt medvetande
– Nyfikna
– Problemintresserade
– Nätverkare
– Digitalt kompetenta
– Måna om våran jord
– Människor som börjar se annat än det materiella och ekonomisk tillväxt som det bärande i våra ”lyckoliv”.
– Och framförallt fått tid att älska och att älskas.
Detta behöver alla i våra skolor fokusera på. Vi måste få med hjärtat och världskärleken i kursplanen! På riktigt! Vi måste utveckla dessa ”kompetenser” i allt vi gör. Från läran om matematik, geografi, programmering, svenska…allt!
Vi vuxna MÅSTE vilja detta!
Bilden ovan på mobilhotellen säger så mycket. Vi är i kramp. Det är ingens egentliga fel. Det är bara 2015. Mycket händer.
Och är det ett ställe som bör vara just händelsens centrum, är det ett ställe som verkligen borde säga ja till samtiden och se allt som sker som ett spännande nytt experiment, är det ett ställe som borde sparka sönder varenda jäkla låda så är det den plats vi idag investerar otroliga resurser i för att få en bättre värld. Den plats där vi alla sagt ska vara den bästa för våra barn att utvecklas som vackra världsmedborgare  i samarbete med välmående och brinnande vuxna. Det vi alla idag kallar skola.
Ha en fin Lördag
Kram / Micke