”EN ÖPPEN FAMN.” En dröm att få presentera dessa öppna helkvällar med min fina Lou Rossling!

lou_micke_barn3

KAN DET BLI EN BÄTTRE FREDAG!!??

Nu är det klart att jag och min fina vän Lou Rossling kommer att anordna två öppna helkvällar för allmänhet och självklart även personal inom barn och ungdomsverksamhet ex skola. Vi har valt att döpa kvällen till ”EN ÖPPEN FAMN.”
Vi tror just att detta är viktigare än någonsin. Arrangemangen äger rum den 10/11 i Mölndal/Pedagogen och den 24/11 på ABFHuset i Stockholm City. Det kommer att vara ett begränsat antal platser så vill du redan nu försäkra dig om att veta när biljetterna kommer ut klicka på länken nedan. Ska bli såååå kul!!
Kram!

Jag vill inte hänga med tekniken, jag vill hänga med barnen. Det är nog min skyldighet!

kids_gaming

Känner du att du inte hänger med tekniken, att allt går så himla fort och att det inte är ovanligt att du och dina barn upplever konflikter just vid det där med ”att sitta vid datorn”?
Jag med!

Men jag inser en sak…jag har inget val….jag måste hänga med!
Detta betyder inte att jag måste bli värsta hacker, lära mig programmera eller nå högsta rang i CS. Inte alls.
Men om jag vill hänga med mina barn så är det minsta jag kan göra intressera mig för dom och deras engagemang ….eller hur?

Min ena grabb är aktiv i fotboll. Jag ska ärlig säga att mitt intresse för fotboll innan han började var typ noll. Typ minus. Fattade ingenting. Inget intresse. Men nu när han har börjat så hänger jag med på cuper, ser matcher, kör till träningar, till och med investerat i husvagn för att kunna umgås med alla andra föräldrar under sommarcuperna etc. Jag vet nu mer om spelstrategier, vad en offside är, att matchen är 90 min uppdelat i två lika långa halvlekar, skillnaden mellan gult och rött kort, vilka dagar det är träning, att han behöver benskydd osv.

Samma sak gäller min andra son som spelar innebandy.

När jag var liten så hängde inte mina föräldrar med mig och dansade på diskoteken, tack gode gud för det, men de visste vart det låg, när det slutade, om det kostade inträde, vilka som var där osv.

Genom all denna kunskap som baserar sig på att jag vill stötta mina barn i deras intresse kan vi sedan komma fram till en rad olika smarta beslut.

– Ska jag hämta de när dansen är slut?
– När behöver vi äta middag så att det funkar innan match?
– Kan jag stötta mitt barn då han bryter ihop efter en missad straff?
– Ska vi fira med en tårta då de vann Åhus Beach Soccer Cup för tre år sedan?
– Är matchkläderna tvättade?

Som du märker blir allt mycket enklare och roligare då jag förstår lite kring det hela.
Det hade inte varit schysst om jag sagt till Kalle innan fotbollsträningen:

– Måste du hålla på med sådan skit?
– Nä sånt får DU hålla på med själv, bryr mig faktiskt inte?
– Jag kör dig inte någonstans!
– Du kan allt spela med en träpinne i bandyn, varför ska du ha klubba?!
– Du får bryta matchen efter sju minuter idag för då ska du hem och äta!

Hahahaha….så galet det hade blivit!
Självklart hade vi inte gjort på detta vis.
Men det är nu jag menar att många av oss föräldrar gör just detta varje dag! Jag har också gjort det! Inte för att vi vill illa utan för att vi inte hänger med barnen helt enkelt!

Vara barn lever här och nu 2015. De har växt upp med det digitala runtomkring sig. Nästan så man kan uppleva att de fått 1:or och 0:or med sig redan i navelsträngen.

DU OCH JAG MÅSTE anpassa oss efter denna verklighet. Vi kan banne mig inte lämna våra barn i sticket. Det är inte snällt. Utan fegt och dumt.

Det går inte att bara säga till våra barn att inte vara ”på nätet” om de retar dig där.
Att du kan glömma att få köpa spel för 70 kr på nätet. Vaddå ladda ner!
Att NU stänger du av datorn!

Många av barnens lekplatser har idag flyttat ut i digitala miljöer. Vilket innebär att likaväl som de spelregler vi utformade på landhockeyplanen där jag växte upp sker nu i ex olika spel. Rätt som det är säger dina bästa vänner att i morgon ska alla träffas i ”Minecraft”. Men då kan inte Olle vara med för han har inte det.

Jag menar inte att man kan få allt, men vi behöver vara medvetna om det sociala och komplexa samspel som sker på RIKTIGT när de sitter och umgås….vid sina datorer.
Som vi vet så sitter de sällan vid datorn, utan leker med kompisar. Och som vi själva vet så var det gott att kunna prata med mamma och pappa om saker körde ihop sig.

Kanske måste vi våga tänka i termer om att viss del av veckopengen faktiskt kan få gå till att köpa digitala alster. Ett nytt skin i CS kan vara grymt mycket värt. Likväl som mitt tygmärke min mamma sydde fast på min rygg på jeans jackan när jag var ung. JUDAS PRIEST!

Att barnen faktiskt måste få skjuta på middagen då EM-kval i CS sker just idag, 18.30! Svårt att flytta Gothia Cup för att falukorven är klar i ugnen :-)

Dessa olika insikter och grader av förståelse kan bara ske om vi väljer att hänga med våra barn och inte direkt tekniken. Precis som jag fått och vill göra just nu i innebandyn och fotbollen. Jag skiter rent ut sagt vem som vinner eller ej, jag bryr mig om att få möta mina söners upplevelser som kommer med det hela. Tårar, skratt och nervositet.

Jag lovar dig att exakt samma utmaningar sker varje vecka i ditt barns digitala liv. När hejade du på där senast, körde de till träningen…eller  bara frågade nyfiket….vad pysslar du med kära barn som engagerar dig så mycket i ditt liv?

Jag vill bygga en relation med våra barn där vi bygger upp ömsesidig respekt och förståelse för varandra. Och i och med att jag är vuxen, så måste jag börja. Så frågan :
– Hur lång tid tror du det tar innan du kan avsluta på ett schysst sätt?
Kan ju ibland vara på sin plats?
Ju mer barnen märker att jag snarare hissar dom än dissar dom, blir det så ofantligt enklare att tala om gränser, ramar och struktur.

Dessa tankar vill jag inte bara landa in i våra hus och hem, utan även med full fart in i skolan. Den plats där våra barn vistas halva sin vakna livstid. Hur tar vi deras naturliga digitala närvaro på fullaste allvar? Hur integrerar vi den när det kommer till lärande och utveckling? Hur många ämnen ryms i Fotboll manager? Hur låter vi deras naturliga känsla av frihet i att via nätet ta hjälp från allt och alla då de ska lära sig nytt, lösa problem eller feeldela….bli lika naturligt i skolan. Att inte då bygga upp en overklighet där det plötsligt kallas FUSK? En värld där vi beslagtar deras värld och lägger de i små finurliga lådor.

Våra barn kommer till oss från framtiden.
Så om du och jag har en tanke om att denna framtid ska bli än bättre än den varit så gör vi nog bäst i att just…..hänga med barnen.

Eller?

Kram/Micke

PS. Tack för lånet av bild StartUpStockPhotos!

Tips för skolan om välkomnande!

kompisar

Sitter just nu på ett café i Karlstad, förbereder morgondagens föreläsningar och tänker just nu på skolstarten för många barn. Har ju varit en del skriverier om detta på senaste tiden. För många barn så kan det ju vara så att de även behöver känna sig extra välkomna även mitt i terminen. Kanske kommer det ett nytt barn till klassen, kanske har de flyttat…

Vi vet ju själva som vuxna att vi gillar att verkligen känna oss välkomna till exempelvis på en ny arbetsplats. Hur jobbigt det är när man inte vet vart man ska sitta på fikan, vem man ska hänga med, vem ska man äta med på lunchen….den totala förvirringen över ens arbetsuppgifter och ibland även den ensamheten som infinner sig då man sitter där på kontoret bakom skärmen…och nu då? Veckorna går och snart börjar en röst smyga sig på som ifrågasätter din rätt till lön överhuvudtaget. Känner du igen dig?

Tänk så mycket vi skulle kunna systematisera när det gäller just välkomnandet till nya platser.
Att det finns rutiner för hur vi gör på vår arbetsplats eller skola. En liksom ”Så här gör vi när det kommer nya värdefulla människor till vår organisations – pärm”.

Självklart är det många som redan har dessa rutiner, men kanske ändå inte alla.

Så här kommer några tankar från mig till er. Jag tar skolan som exempel denna gång.
Kanske har du flera punkter att fylla på med? Snälla kommentera då så flera får nytta av dina tankar och idéer.

– Sätt av en halvdag i god tid innan er nya vän dyker upp. Gör ett arbete med klassen som just handlar om hur det kan kännas att komma ny till en plats och även vad vi tror är viktigt att man tänker på och gör. Kanske kan ni göra något rollspel i klassrummet där jag som lärare leker ”ny kompis”. En tanke kan vara att jobba i smågrupper för att sedan gå ihop i större. Låt detta bli er levande ”lagbok för kompisskap”.

– Se till att verkligen förbereda klassrummet så att eleven har en plats, stol, bord, skåp, namnskylt, klädkrok etc. Allt för att minska stressen och förvirringen första dagen.

– Var lite mer nyfiken på eleven den närmaste veckan, var det gäller raster, matsalen, lektionerna. Hur verkar det funka?

– Låt de andra barnen förbereda en kort liten presentation om vem dom är och kanske en tanke om varför det är bra att vara kompis med just mig.

– Förbered ett standard brev som skickas hem till föräldrarna och eleven innan det är dags att börja. Låt engagemanget flöda och visa på att ni längtar efter deras barn. Skriv med så mycket praktiskt ni redan vet. Hur är det med mobil på skolan, keps, gympa, mat…akta dig bara så det inte blir en regel-lista :-)  Vem är du som lärare? Vem är eleven? Visa din nyfikenhet och ditt intresse för föräldrarna. Ju mer du vet innan desto bättre. Allergier, fobier, jobbigt med toabesök, syskon…osv.
Öppna upp för även kontakt om det är något. Hur kontaktar man dig bäst? Avsluta med att berätta att du kommer att följa upp detta brev om ca 1 vecka för att ge er en känsla av hur läget är.

– Brev2. Efter cirka en vecka se till att kontakta föräldrar på något sätt, epost, telefon…vad vet jag. Men ge föräldrar den fina service att ge en lägesbeskrivning av hur det känns. Beskriv den veckan du varit lite extra nyfiken på.

– När det kommer till rundvisning, plats i matsalen, inkludering på skolgården och en massa andra ideér, så tror jag mycket kommer ge sig självt efter det att barnen själva utformat ”välkomstboken”. Om inte sådana saker kommer med så kan ju alltid du som lärare hjälpa dom på traven.

Försök leva dig själv in hur det är att komma ny till en plats. Kom ihåg hur just trygghet, att bli sedd, struktur och uppföljning är så jäkla skönt när man står där i dörren och säger:

– Hej, jag heter Micke.

Detta var några tips som jag tror kan vara smarta att kanske tänka på inför att en ny liten Einstein flyttar in på er skola.

Vad tycker du?

Kram/Micke

Nu kan du beställa våra Ekologiska Barntröjor med #figurer!

figur_tröja

Som jag sagt tidigare så ville jag testa att ta fram några stycken tröjor för små barn med mina figurer på. Det blev ”Väx upp – Väx ner” som fick bli först ut. En påminnelse om att faktiskt möta våra barn där de är och med likavärde :-)

Jag har valt lite dyrare tröjor på grund utav att jag ville ha de i helt ekologisk bomull och Fairtrade.Tröjorna finns bara i en liten begränsad upplaga. (Vill se om det finns något intresse först.) Kanske kan jag utöka senare och med flera storlekar.

Just nu finns de endas i vitt och storlekarna 0-12 månader och 12-18 månader.
Så är du intresserad, klicka på länken nedan för att beställa!

Kram Micke

Jag är nyfiken på Tröjan!!
 

Det finns risker med att vi kan gömma oss bakom en skärm då vi kommunicerar!

vid_datorGenom kommunikation via nätet så kan vi välja ha en viss distans till varandra. Vi behöver liksom inte alltid vara face to face. Vi väljer vägar som Instagram, Facebook, snapchat, Twitter, ask.fm, sms…osv.
Detta kan leda till olika risker. Särskilt en tänker jag!

Jag tror det har lett till att många av oss har under de senaste åren spridit så mycket mer kärlek och vänligheter än vi annars inte skulle ha gjort. Det har blivit enklare att visa vår uppskattning genom likes, smileys och andra små fyndigheter. Det är inte alltid så lätt att få fram orden när vi sitter där jämte varandra, att då istället i efterhand kunna skriva en fin kommentar, skicka en fin bild, en länk, ett filmklipp…. är en fin möjlighet och gåva. Även spridningen som kan bli uppmuntrar oss att just vara med att visa vår uppskattning till våra nära och kära. Som om detta skulle vara nog, i vissa fall behöver vi inte ens känna personen utan delar fina tankar, kanske sympati eller ett grattis på födelsedagen ändå!

Tack Internet för att du hjälper oss att frigöra vår inre potential…kärleken!
PS. Det vi fokuserar på växer.
Kram/Micke

Kära elever, lärare och alla ni andra…ni är inte välkomna tillbaka!

valkomna

Hej på er efter ett långt sommaruppehåll! Inser att min rubrik kanske inte känns så välkomnande, ber om ursäkt för detta men jag kommer snart till poängen.
För det är ju så klart suuuuperviktigt att känna sig välkommen. Jag hoppas att du gör det på din arbetsplats efter ledigheten eller egentligen önskar jag att du känner den känslan varje dag.
Och välkomnandet blir ju liksom inte bara till. Det räcker inte med ny färg på vägarna eller nya Ipads i skolan. Vi måste designa välkomnandet oss människor emellan. Och där tänker jag att ex lärarna har ett grymt ansvar och möjlighet gällande eleverna och rektorerna likaså när det gäller lärare. Detta är nog detsamma inom vilken bransch vi än tittar på.
Så hur tänker du välkomna dina viktigaste personer på jobbet dagen då du eller dom startar igång?

Vad tänker du hitta på som gör att barnen när de kommer hem efter första skoldagen och känner att fjärilarna i magen lugnat ner sig en smula, berättar med yoga gester vid middagsbordet hur jäkla välkomna de kände sig denna dag.
Hur ska du som ledare göra avtryck hos dina viktiga medarbetare för att de ska känna sig välkomna, och inte välkomna tillbaka utan snarare välkomna framåt.
Jag glömmer aldrig då jag var på en skola där första välkomnandet av en rektor var att gå igenom 10 nya ordningsregler på skolan. Jag glömmer heller aldrig då jag var på en skola då lärarna hade rullat ut röda mattan, stod uppklädda och bjöd alla elever på Pommac. Denna ide kom de på pga av att skolledningen hade gjort detsamma för lärarna veckan innan.
Snacka om skillnad! Snacka om olika snack vid middagsbordet!

Jag hörde en kvinna vid disken på campingen säga:
– Med tanke på all den ångest man känner inför jobbstart så borde man skita i att ha semester.

Oj!

Visst är det gott att kunna tillbringa tid med varandra, sig själv, solen, vänner, böcker….njuta av att vara oplanerad. Men det är ju inte riktigt bra om vi känner som kvinnan sa. Visst har jag en del fjärilar jag åxå inför jobbstart, tusentals människor jag ska möta från olika scener i landet, men om jag ser min jobbtillvaro endast förenad med ångest, lidande och en kamp där målet är att orka fram till nästa ledighet…så kommer det sprida sig vidare i min kropp och sinne och framförallt till de jag jobbar med. Och så blir vädret alltid lite halvmulet. Kanske måste jag då och då ställa mig frågan varför? Och kanske utveckla frågan till varför tänker jag som jag gör om det jag väljer att göra? Är det tankarna eller det jag gör som tar kraft ifrån mig. Kanske en combo.

Men ska vi välkomna dig tillbaka då?

Som jag brukar skriva när det gäller utbrändhet. En av mina stora insikter vad just den dagen då jag sa till mig själv att jag aldrig skulle tillbaka mer. Alla sa ju att jag skulle tillbaka. Försäkringskassan, läkare, släkt, vänner…du ska se, du är snart tillbaka igen.
– NEJ!

Jag ska ju framåt. Och detta tänker jag är så viktigt att vi även fokuserar på nu inför starten av våra jobb. Det handlar kanske inte om att man har ett jobb som är fruktansvärt och att man måste byta. Utan kanske det snarare handlar om att hitta sitt ”framåt” där man är.
Vad ser du fram emot?
Vad vill du utveckla?
Vad vill du möta?
Vilka inställningar ska du skruva på i dig själv?
Vilka är dina guldkorn?
Kanske är det eleven i 4:an som aldrig vill vara med på gympan?
Kanske är det medarbetarens ständiga beklagande över de korta rasterna?
Kanske är det chefens nya powerpoints på APT:n…vad vet jag…ingen aning.
Men att se här och nu som ett led framåt. Nyfikenhet. Det är viktigt. Och det smittar!

Lätt att vi startar i en uppförsbacke utan att behöva det.

Tänker även tjata detta år med att be samtliga lärare i detta avlånga land att:

INTE BE ALLA ELEVER ATT REDOVISA VAD DE GJORT DENNA SOMMAR!

Förutsättningarna ser så grymt olika ut och snacket kommer barnen ändå lösa själva på rasterna. Vi som som vuxna kan istället vara nyfikna på barnens tankar om hösten, om framtiden och vad vi tillsammans kan vara nyfikna på. Det räcker att önska barnen att de haft en fin sommar…punkt. Många av barnen längtar till skolan, sina vänner och till dig som lärare! Vi får akta oss så vi inte per automatik lägger sordin på deras lust redan första dagen.

– Ja ni kära vänner, tänk så snabbt semestrarna tagit slut, nu är det länge till nästa lov. Nu får vi kämpa!

Barnen sitter som fågelholkar och fattar ingenting!
– Va sa hon, vaffö gör hon på detta viset, varför då då? (Taget från Rumpnissarna i Ronja Rövardotter.

Så tycker jag i alla fall. (Vill ni fördjupa er i mina tankar kring just detta detta så läs här eller lyssna här då jag intervjuades i radio kring mitt tänk.)

Så med dessa ord vill jag fira att så många är på väg framåt igen! Vi behövs alla för att skapa denna värld till den plats vi drömmer om. Och fasiken, vi har ju skapat allt fram tills nu, så självklart kommer vi att fortsätta. Så se till att välkomna varandra på det mest kreativa och proffsigaste vis ni förmår. Tänk framåt och inte tillbaka. Tänk på varenda unge. Dessa små krabater som älskar att skapa och lära. Vi är där för deras skull, de är här för framtidens skull.

Kram och ha en riktigt fin start på Augusti!

/Micke

Ät nu unge! Den som väntar på något gott….

havregryn

– Kom nu! Du måste äta frukost.
– Pappa!! Det finns ju inget gott till frukost!
– Men herregud! Det finns ju fil, yoggi, smörgås, musli…
– Bara det vanliga! Det jag ätit i 100 år!
– Haha…du har inte levt så länge…något gott hittar du. Du måste äta frukost nu.
– Men jag är inte hungrig och det finns inget gott!! Bara äckligt!
– Så säger man inte. Vaddå äckligt! Du åt ju musli i går!
– Men idag vill jag inte. Finns inget gott. Aldrig köper ni något man tycker om.
– Ska jag koka ett ägg?

– Nä.
– Men du måste äta så är det bara!
– Vill inte. Jag hatar frukost!
– Ok. Om du nu själv skulle få köpa mat, vad skulle du då fixat till frukost.
– Något annat!

Paus

– Hmm…ok. Vi struntar i frukosten nu. Jag tror du överlever ett tag till. Kanske ska vi reda ut lite hur du tänker med dina kompisar idag. Är det mycket att liksom bestämma?
– Mmm…
– Hur tänker du just nu?
– Det är ju liksom flera som ringt samtidigt…
– Kan du börja att ringa och bestämma med en i taget.
– Jepp. Jag ringer Lisa först och se hur vi kan göra.

Paus

– Pappa! Kan jag leka med Lisa i morgon?
– Absolut.
– Kan jag bestämma med Lukas att vi ses en stund idag då och leker. Kan vi bada i poolen.
– Självklart. Känns det bättre nu?
– Mmm…

…..pappa….kan du göra havregrynsgröt till mig?

– Gröt? Oj, det var inte i går!
– Nä…blev liksom sugen på det.
– Jag fixar det. Vill du se hur enkelt det är att fixa själv i micron.
– Ja!

En situation, en morgon då man har semester och sommarlov. Då rutinerna med all rätt är satta ur spel. Frukosten sker inte alltid gemensamt utan lite på tu man hand efter behov.
Ibland kan en liknande situation spåra ut helt. Skulle kunna ha slutat med två skrikande människor och en smäll i en dörr. Och det kan det väl göra ibland. Men samtidigt kan det vara skönt när det inte gör det. När vi har tid att stanna upp och lyssna på vad som verkligen sägs och vad som även sägs mellan raderna. Det är detta som är så spännande med att vara förälder och samtidigt sketajobbigt…hahah!

Det är också en morgon då jag tar mig tiden att reflektera en stund kring likavärde. Sällan varken tvingar jag någon annan människa att äta eller ännu mer sällan, att äta något man inte vill äta.
Självklart måste våra barn äta….men ofta så tror jag att vi skulle kunna lyssna på vad de egentligen vill än att ”tvinga” eller ”muta ” dom. Kanske är man inte hungrig, kanske är man trött på smörgås med ost, kanske är det något annat som stör hungern?
Hur skulle du vilja ha det min vän just nu.
Vad behöver du för att kunna ta ett beslut?

Att vara nyfiken på.

Men barn måste väl lära sig hyfs!? Ska man skämma bort de så att de får äta pizza till frukost och godis till middag? Sluta curla!!

Nej det handlar inte om gränslöshet, tvärtom, det handlar om att förstå varandras gränser och samtidigt ha modet att ifrågasätta mina egna.
Måste mitt barn egentligen exakt äta just just nu?
Ärligt?
Vad vill jag egentligen med hela den här situationen?
Möter jag mitt barn med den respekt jag vill att hen ska möta mig med?
Gör jag ett oavsiktligt övertramp då jag kanske istället börjar förnedra en annan människa:

– Hur gammal är du egentligen!!?? Bete dig som en barnunge , stå där och böla för att du inte vill ha yoggi!! Skärp dig!

Ett övertramp enligt mig. MEN en situation som händer då och då i vår vardag. Det är inte ok, men samtidigt ok. Ungefär som med nolltollerans kring alkohol med ens barn. Jag kan inte hänga med på alla fester….saker händer. Det jag får göra är att värna om relationen och att vi kan behålla den kärlek och tillit som föds ur den.

Vi behöver träna vårt medvetande och andas. Stanna upp och se så nyktert vi kan på det vi säger och väljer att göra. Jag tror inte barn dör av övertramp, men självklart gör det ont. Sätt dig själv in i samma situation. Men livet är som livet är. Det finns inga perfekta föräldrar, därför finns det ingen perfekt barndom heller. Barn behöver inte perfekta människor, utan människor som våga vara de fel och brister vi själva samlat på oss. Det viktigaste är väl att vi inser vårt ansvar att just vara vuxen och förälder. Det är vi som bär ansvaret, inte barnen. Och då kan just ett extra andetag då och då vara på sin plats. Och så en spegel på det. För återigen, oftast handlar det mer om mig själv som pappa, än om mina barn.

Kram/Micke