Här med förklarar jag er nu….Pappa och son!

pappa_alfons

”Denna text är hämtad från senaste inspirationsbrevet som jag skrivet i samarbete med Family Lab. Vill du prenumerera på detta brev klicka här.”

Hej på er kära läsare. Jag tog en paus i somras och passade på att blogga en del och så bada en del. Underbar sommar där jag som pappa fick inse att mina tonåringar inte alltid ville följa med oss på semesterturerna. Utmanande och vackert på samma gång. Att inse att jag inte per automatik är den viktigaste i deras liv…hahaha. De vill och kan själva…och självklart…ske er vilja…..mer och mer. Att som pappa släppa taget, bit för bit…snart ska de flyga själva.

Och det är just detta jag vill dela med mig utav av denna gång. Insikten om att jag verkligen är deras pappa, alltså på riktigt. Jag har verkligen känt att bara i sommar har våra relationer utvecklats än mer. Och jag tror att skulle ni fråga mina äldsta barn så instämmer de. Våra band har stärkts på ett sätt men även blivit mer töjbara på ett annat sätt.

Jag har verkligen funderat på min roll som Pappa. Att jag faktiskt medvetet nu efter 17 år inser att jag verkligen valt att få äran att vara Pappa. Låter kanske konstigt…men kanske ändå inte. Vilken pappa vill jag vara till mina barn? Skulle jag vilja ha mig själv som pappa? Hur tar jag ansvaret som Pappa till mina barn?
Jag tror att ibland bara kör vi på i våra liv utan att stanna upp och reflektera. Detta gäller inte bara min roll som pappa, utan som partner, vän, kollega…osv.

Barn behöver självklart inte perfekta pappor, de behöver människor. Men jag vill ändå bestämt hävda att det ändå handlar om vilka ambitioner jag har kring min roll som pappa. Faktiskt!
Att fundera över vilka värden som är viktiga för mig i mitt relationsbyggande med mina barn. Vilken slags förebild jag vill vara?Att bara snabbt checka av hur stämningen är?
Är den kärleksfull. Snäll. Lyhörd. Nyfiken. Tolerant. Rolig.
Eller är det mycket bråk, konflikter, hårda tag, skrik, förbud…tar relationen med mitt barn mycket energi?

Självklart är det säkert en mix av allt, men ändå, ansvaret ligger ALLTID hos mig som förälder. Jag kan inte skylla ifrån mig och säga att jag har jobbiga barn. Så länge jag är pappa så måste jag ta ansvaret som vuxen. Ibland kanske vi inte orkar, inte kan…vi gör alltid det bästa vi kan utifrån den situation vi befinner oss i livet. Men ambitionen, vart vill jag med min papparoll. Om jag vill utveckla mitt föräldraskap måste jag ju först bli medveten om att jag faktiskt råkar vara Pappa till mina söner.

Det är vackert och stort när man verkligen låter det sjunka in. Att varje dag är ett nytt möte, ett nytt barn, en ny pappa. Så stanna upp ibland, smygtitta på ditt barn när det sover….se…klappa i smyg…

Och den viktigaste frågan blir till slut..

Hur mår jag?
Hur tar jag hand om mig?

För det är exakt denna pappa som våra barn får möta.

Så till alla oss pappor (och även mammor)…ta hand om er. Vi är framtidsförutsättare på hög nivå.

Kram/Micke

Förlåt mig barn, men jag har alltid gjort mitt bästa!

alfons_tunga

Dessa situationer är väl inte ok? Att göra så här mot medmänniskor är väl inte acceptabelt. Vad anser du?

”Om inte du pratar mer på nästa styrelsemöte så blir du inte bjuden på julbordet i år!”

”DIN SATANS KÄRRING! HUR FAN BÄR DU DIG ÅT!!? DU HARA JU KOPIERAT PROTOKOLLET I LIGGANDE FORMAT!!”

”I och med att du inte kom i tid till vår avtalade lunch så kommer du inte få fira din födelsedag i år!”

”Det är såååå pinsamt att se dig stå där framme inför våra kunder och tala. Du ser så blyg ut att både jag och dina kollegor skäms!!”

Dessa exempel anser jag sker varje dag i våra hem. Genom hot, klander, straff och konsekvenser får vi våra barn att må dåligt för att de ska bete sig bra. Vi behöver reflektera över vårt föräldraskap, utan klander och skuld, vi vill alla väl, men ibland behöver vi stanna upp. Ta tempen på vårt klimat och se hur mår vi här tillsammans, är det någon sträng som inte är i samklang med de andra, dvs låter på sitt unika vis men inte är i harmoni med de andra tonerna. Detta yttersta ansvar ligger alltid hos oss föräldrar, anser jag. Jag säger inte att det är lätt, men om jag som pappa bara stannar upp och reflekterar över det hela har jag kommit en bra bit på väg.

Men inte säger vi väl så till våra barn!!?

Jag tar samma exempel igen..

Nu slutar du gnälla! Det blir inga leksaker idag. Slutar du inte nu så får du banne mig inget lördagsgodis heller!

VAD HÅLLER DU PÅ MED JÄKLA UNGE! DIN KLUMPIGE UNGE SER DU INTE ATT DU SPILLER PÅ HELA GOLVET!!

Nu när du struntar i att äta upp maten så kommer du heller inte få leka med Lisa i morgon, så det så!

Jag och mamma skämdes ju ögonen ur oss som du betedde dig på kalaset idag! Du kan väl i alla fall hälsa på folk och ta av dig den fula kepsen!

Jag tror jag har hunnit praktisera alla dessa exempel på olika vis med mina barn. Jag kan bara säga förlåt, jag har bara gjort mitt bästa. MEN jag är ändå glad över att kunna skriva dessa rader idag, det måste ju visa på att jag sett något jag tidigare inte såg.

Kram/Micke

Ditt barn är inte efter, det är skolan som är det.

barnaglädje

 

– Mamma, vad menade ni med att jag är efter?

– Vaddå menar du min älskling?

– Ni sa att jag var efter och att nu måste ni verkligen kämpa mer med mig. Är det fel på mig?

– Nej! Mitt kära barn, vad är det för dumheter! Klart att det inte är fel på dig. Du är bara inte riktigt där du borde i att räkna och läsa. Ingen fara.

– Men vart ska jag vara då, mamma? Är skolan en tävling? Ska jag komma först?

– Åhh..du ställer svåra frågor lilla du. Vi ska hjälpa dig lite mera bara, vi får läsa lite mer om kvällarna. Och så får pappa och du räkna lite mera tillsammans. Då ordnar det sig. Då kommer du att klättra med dina lilla fina flagga på kunskapsberget i klassrummet du också!

– Lisa och Erik är redan på toppen, har du sett det! Deras flaggor är högst upp. De flesta är nära i klassen att nå sista kullen. Jag och Lova är nere vid första kullen, men är detta dåligt mamma? Jag är verkligen inte sugen på att läsa och räkna just nu, jag vill ju dansa och måla mina tavlor. Kan inte vi bara få vara där nere?

-Klart ni inte ska vara där nere, gumman. Du som egentligen är så duktig. Tror du har varit lite lat på sistone….(skrattar och nyper henne lite kul i kinden)

– Sluta mamma…är jag normal?

– Kära du…klart du är…..nu slutar vi snacka om utvecklingssamtalet, vad vill du ha till middag ikväll?

– Vet inte….

Detta är en fiktiv berättelse. Men jag vet att så många föräldrar och även jag suttit i liknande situation. Det gör mig så ont varje gång jag hör dessa historier. Hur vi vuxna går vilse i både vår lärar- och föräldraroll. Hur vi ger upp och lutar oss mot ett system, som vi egentligen slutat att ifrågasätta.

Hur kan vi någonsin mena att Erik i 3:e klass är efter? Efter med vaddå?
Tänk om Erik är där han är. Hur skulle vi kunna utveckla ett system som just fokuserar på detta, att snarare utgå från där barnet är, än vad vi önskar att det skulle vara. Och vilken slags önskan är detta? Att vara där man inte är?

När denna känsla av ”mitt barn är efter” så grips vi många av panik. Det blir fler konflikter hemma, flera tårar och flera nya måsten. Vi famlar i vår pappa och mamma roll. Vi känner någonstans kring hjärtat att det är något som är fel. Inte ska väl Lina gråta sig till sömns för att hon inte orkar läsa mera, inte orkar höra tjatet…hon är ju bara ett barn. Varför denna panik om just en specifik tid för att kunna något. När lär vi oss? Alltid!
Jag lärde mig köra bil när jag var 18, Photoshop när jag var 26, cykla när jag var 8, simma då jag var 10, prata när jag var två, ha sex vid 16 år….allt detta hände när det skulle hända. Min egen lust och vilja i samklang med resten av samhället såg till att det blev sanning.

Men hur skulle det se ut om Lisa lärde sig läsa när hon var 5, Ove när han var 10, Mergim när han är 7!!??
Jag håller med, det skulle inte funka. Inte inom ramarna för det system vi idag kallar skola. Vi blir då tvungna att skapa specialgrupper, extra stöd, läxläsning mm. För detta klassas inte som normalt.
Jag är övertygad om att så många barn lättare skulle lära sig de saker de bör om de fick lov att göra det när det var dags. Jag är övertygad om att föräldrar och lärare även dom skulle kunna släppa flera kilos börda från deras axlar och hjärtan om de bara fick låta sina barn och elever vara är de var. Inte flera krav, mätningar diagram som selekterar ut de som är före, där de ska eller efter. Det är bara som Navid Modiri säger, hitta på.

Att som barn från oss vuxna hela tiden känna att man inte räcker till. Att skolan snarare blir till en tävling, snarare än en livsresa i personlig utveckling är inte sunt. Belöningen ska inte handla om poäng, utan snarare glädjen man märker då man växer. Jag eller du kan aldrig lära ett barn någonting, aldrig! Barn kan bara lära sig själva, när de vill. Likaså gäller dig, du kan bara lära dig. Sedan kan vi ”bjuda upp” till dans, skapa förutsättningar och älska våra barn . Det räcker…allt annat är onödigt.
Vi får inte ta skolan på för stort allvar, anledningen att jag tar mig till Borlänge i skrivandets stund handlar absolut inte om en lyckad geografilektion i 5:an.

Jag önskar så att vi började lyfta våra visioner ytterligare gällande skolan av vår tid, en tid inte lik någon annan. Allt som är sig likt i skolan sedan jag och mina föräldrar gick där är egentligen onormalt. Och hur ska vi med ett onormalt system kunna möta barn av vår tid?
Vi talar om Pisa, om undersökningar, nationella prov, tester….kanske borde vi istället ställa oss frågan hur vi får barn att må så bra som möjligt, känna lycka och glädje, hur vi kan få varemda unge att älska att gå till skolan och där skoltrötthet, dropouts och sluta extra tidigt på fredagen om man arbetat duktigt (Man ska väl inte fira att inte vara i skolan?) är ett minne blott. Hur vi snart har insett att dessa termer om att vara efter inte alls handlar om Kushtrim, Beata, Nils, eller Alfons…utan om ett fiktivt system vi sedan länge byggt upp, ett system vi kallar skola. Ett system som igrunden vill alla väl men som kanske levt lite väl länge i sin egen bubbla.
Du säger:
– Micke det där är flum och drömmar som tillhör en annan planet! Vakna upp!!

Då tänker jag…att det var inte så länge sedan människor blev mördade då de sa att jorden var rund. Det handlar inte om vad som går eller inte går, det handlar om vilken vilja vi var och en har när det kommer till förändring i våra tankar kring verkligheten. Den verklighet du och jag skapar varje dag.

Ps. Har du inte sett filmen ”Alphabet” så gör det. Vi behöver flera tankar på området lärande och relationsbyggandet med våra barn.

Kram/Micke

Sluta kalla ungdomar arbetslösa!

kaoskompaniet_ws

Jag frågar en ung tjej:
– Varför vill du just jobba med djur?
Hon svarar direkt:
– Därför jag älskar djur!

Så självklart. Samma självklarhet måste ju finnas då vi exempelvis jobbar med barn och ungdomar. Vi jobbar med dom för att vi älskar dom….allihop! Så måste det ju vara.

Jag har under denna vecka haft förmånen att hålla i två heldagar tillsammans med KaosKompaniet i Ronneby. Där har jag mött nästan 40 ungdomar som vi idag från samhällets sida kallar arbetslösa. Galet! De är i mina ögon heltidsanställda av staten till att göra vad de vill. Vad de vill för att utveckla sig själva och samhället. I Blekinge finns det just nu tillgång till 400 000 timmar i månaden av ung kraft som vi kallar arbetslösa.
Unga människor som riskerar att hamna utanför. Framförallt utanför rent känslomässigt. En känsla av att inte duga till, isoleras och tro att de inte behövs i samhället. Många unga säger vi är långt ifrån arbetsmarknaden när det snarare handlar om att de är en bit från sig själva. De ska inte söka jobb, enligt mig, de behöver söka sig själva. Och här behöver vi stöd, inspiration och en massa tro från oss runt omkring.

Vi måste älska dom och tro på dom, precis som de är. Det är farligt om vi riggar åtgärder och system som ska ”rätta till dom”. Som ska hjälpa människor som inte bett om hjälp. Om vi tror att vi vet andra människor bästa.

Idag sa en deltagare att det viktigaste hon kände var att vuxna mötte henne precis som hon var. Att hon bara var ok.
Det är inte våra unga det är fel på, det är inte de 400 000 timmarna som inte duger till, det är vi vuxnas oförmåga att förändra ett system som inte längre duger till. Pengarna finns, behoven finns och viljan bland människor finns…men ändå går det i baklås.
Vi fastnar i arbetslinjefällan, riktiga jobb och matchmaking. Det kommer aldrig finnas jobb inom befintliga ramar så det räcker. Och när nu maskiner ersätter oss, tack gode gud för det, är det dags att fråga, vad ska vi då med oss människor till. Har vi råd att få unga fria människor att tappa självkänsla bara för att de inte finansieras på ett visst sätt som vi kallar mer rätt än än något annat vi kallar fel?

”Fan, jag är bättre än vad jag vet!!
Så ropade en deltagare efter att under en timme tillsammans med sina andra kamrater förverkligat idéer på stan med tema på att göra andra människor extra glada.

Detta uttalande säger så mycket, enligt mig. Risken idag är att vi vaggar in unga människor i system, likt boskap i fåror och bestämmer när, vad och hur saker ska ske. Söka ett visst antal jobb i veckan, gå på visst antal möten, skriva visst antal cv, hysteriskt försöka aktivera dom osv. Vi drar sakta men säkert det egna inre ledarskapet ur unga människor och detta vill jag påstå börjar tidigt i skolans värld. Skolifiering.

Jag vill inte vara kritisk och gnällig denna kväll…jag är nog bara lite trött. Man blir trött av att uppleva så många starka upplevelser på några dagar. När man ser unga människor göra saker de inte trodde om sig själva. Glömma bort för en stund att de är ”arbetslösa”. För det är inte det, aldrig.

dagensrosI morse fick vi en bild skickad till oss på Facebook där ett gäng jublade över att de fått Dagens ros i tidningen för fösta gången.
– Vi gjorde det på riktigt!
För det är det vi behöver göra, göra på riktigt. Och vi har alla lika mycket tid, 24 tim varje dygn.

Så jag frågar dig kära läsare om du nu jobbar med barn eller ungdomar, likt jag frågade tjejen i början…. varför gör du detta?

Kram / Micke

Ps. Tack Anna och Ebon för er otroliga talang att möta människor exakt där de är och tack för att ni utvecklar visionen kring KAOSKOMPANIET, för är det en sak jag är säker på….det behövs!

För mig handlar det om barnens röst. ( #val2014 )

joni_micke

I morgon är det återigen dags. Igår kunde vi få en sista hjälp genom partiledardebatten för att söka svaren inom oss. Dessa som lägger grunden inför vårt val i morgon. Jag kände sorg när jag gick till sängs igår. Jag tänkte framförallt på vilken bild och vilka tankar vi ger våra barn och de som ska bära vår värld vidare. Hur vi vuxna påverkar de unga genom våra egna visioner och tro om framtiden.När vi vet att ex skolvalet som sker i vårt land på många ställen får en klar majoritet av SD röster. Det är inte snällt av oss vuxna att lura in de i tankar on framtiden som garanterat inte kommer att existera, jag lovar.

Vår värld har öppnats upp mer och mer och vår öppenhet mot varandra har kunnat utvecklats. Vår öppenhet mot mänskligheten. Dina barn är mina barn. Teknik gör att våra barn tidigt blir glokala. De inser hur hela världen får plats i deras rum. Detta är vackert. Och öppenheten kommer inte att minska tvärtom och tack gode Gud för detta! När mina barnbarn växer upp är jag säker på att gränserna suddats ut än mer. Att något annat skulle ske är orimlig att tro. Vi är alla ett. Det finns inte mina eller dina problem, det handlar om våra. Gemenskap.

Om vi vuxna genom vår rädsla och okunskap börjar att peka ut våra bröder och syskon, skilja oss åt genom olika värden så gör vi våra barn en stor otjänst. Dessa värderingar kommer INTE att stötta de på deras resa att skapa en än bättre värld. Våra barn har kommit till oss från framtiden med öppna sinnen och en orädsla från start, låt oss vara kloka nog att stötta de i detta.

När jag också hör politiker säga att vi måste höja kraven ner i åldrarna. Så innebär detta att vi måste sätta mer press på våra barn. Vi talar om att idag betygsätta 9 åringar. Det skriker i hela mitt hjärta då jag tänker på hur min Alfons och jag var på utvecklingssamtal senast och med en tanke att han skulle gå ut därifrån med en bokstav satt av vuxenvärlden kring ”vem han är”! För våra barn har ingen aning om vad vi menar, och ärligt talat så har inte vi vuxna det heller . Vad håller vi på med! ”Vi vill bli tydligare!” Säger Reinfeldt. Tydligare med vad? ”Vi måste in med ordningsbetyg för att få rätsida på dom!”

Har vi glömt bort att det är människor vi talar om när det kommer till våra barn? Känns snarare som de är små robotar som ska fogas av oss vuxna med olika maktspel. De ska pressas hårdare för att följa totalt vilsna vuxna. För vi känns vilse i pannkakan. Vi är kollektivt rädda, får jag en känsla av. Förvirrade höns. Vi börjar läcka frustration. Världen ser inte ut som den gjorde innan och vi grips av panik. Vi ser tiggare på gatan och vi springare där ifrån. Istället för att verkligen fundera på hur vi vill att jorden ska funka börjar vi skylla på varandra. Vi skyller till och med på våra barn! Att vi ska få ordning på dom, för de verkar inte heller vara som det var förut!!

Så som nu har det aldrig varit, så som nu kommer det aldrig mer bli.

Snälla vänner jag ber er i morgon att fundera på våra barn. Vilken bild och tro vill du ge dom i morgon? Vilket mod behöver de idag från oss vuxna för att kunna göra kloka val i deras liv framöver. Vill vi få de att verka i ett ”vi och dom” samhälle eller vill vi att de ska fortsätta på den resa de startade då de nyfiket tittade på allt och kände en känsla av ett, av kärlek. För har de redan denna potential från start så kan de även skapa denna värld, om vi inte stör de för mycket :)

Hur väljer du att se på dina barn i morgon. Är de redan allt eller måste vi in med hårdare tag, högre krav och straffmetoder i vår moderna skola? Är det detta vi verkligen tror ska stötta våra små medmänniskor? Stötta de i vad? Vi lever här och nu, inte sedan. Vi måste förstå det när Tova 9 år går ut ledsen med oss vuxna med ett F på ett papper en onsdag vid klockan tre. Hon lever då, inte senare.
Stötta i vad annat än att få barn som tror på sig själva, tror på andra, känner öppenhet, nyfikenhet, lust, kreativitet och massvis av kärlek. Dessa är egenskaper jag vill se mer av i världen och måste prioriteras i möten med våra barn. Allt vårt tänk kring kunskap i våra små huvud är förlegat. Vi talar om kunskapsmål utan att fundera på vad det är vi menar. Om vi ser till hur vi verkar må och ta hand om oss i världen idag så är målen galet satta och att bara göra mer av saker som inte funkar, brukar sällan ge goda resultat. Det är en ny tid nu med så många vackra möjligheter. Vi måste våga tro på förändring, att vi kan.

Och detta har vi chans att visa i morgon. I morgon röstar vi för vårt så kallade land, en yta som alla andra ytor på en boll mitt i rymden bestående av en massa vackra själar som har fått en kropp som rymddräkt.

Ta hand om dig!

Micke

Kommunalråd för reform! (Ny upplaga ht 2014)

IMG_2384.JPG
Min första version av detta inlägg skrev jag för 12 år sedan. En ny uppdatering gjordes inför vt 2014. Nu är det dags igen! Ny upplaga ht 2014, med ytterligare punkter. Vill uppmärksamma att denna text bör ses med en glimt i ögat men ändå ge oss möjlighet att verkligen fundera till….använder vi våra resurser på absolut bästa vis när det handlar om våra barns potential till att växa, vara nyfikna, lära och ha förbaskat roliga dagar?

Hej!
Jag heter Jan och arbetar som kommunalråd. I mitt arbete är det oerhört viktigt att våra anställda ser sitt jobb som ett livslångt lärande. Att jobbet ständigt präglas av kompetens-och personlig utveckling.

Så..
Ska vi nu se vart kunskap och lärande sker bäst så är det oundvikligen i skolan. Så från och med 2014 kommer vi att löpa linan ut i vår kommun. Detta för att höja kompetensen på bästa sätt bland våra anställda. Men även för att hävda oss mot andra länder och organisationer i vår värld. Jag arbetar konkret, så följande 14 punkter kommer att genomföras:

1. Allt arbete kommer att ske genom åldersindelning. Alla inom kommunen med samma ålder jobbar ihop.

2. Allt arbete i specifik åldersgrupp sker i ett rum. Ingen får vistas utanför detta rum under arbetstid, förutom på vissa angivna tidpunkter. Grupperna kommer att vara fördelade i så lika antal som möjligt, vi menar att 25-30 är den optimala storleken.

3. Hälsa är viktigt. Därför kommer vi att tvinga ut alla anställda på givna klockslag ett antal minuter. Detta oavsett väder och vind. Alla kommer att hållas inom ett visst område med särskilda vakter som ser efter att man ej överskrider gränser.

4. Vid given signal kommer utevistelse upphöra och samtliga skall snabbt inrätta sig i respektive rum.

5. För att skapa roligare arbetsklimat och flexibilitet skall arbetsuppgift bytas var 40:e minut. Var och en kommer att ha ca 15 helt olika arbetsuppgifter vilka de måste hantera till fullo.

6. Vid vissa angivna tider får anställda prata med varandra, om vad bestämmer dock vi. Det är däremot strängt förbjudet att på något sätt hjälpa varandra att lösa problem.
Detta kommer att klassas som fusk och ge effekter på ev. lönesättning.

7. Toalett kommer inte att finnas i det rum man verkar. Men under de tider som ges till utevistelse ca 10 min kommer självklart toaletter finnas till förfogande i begränsad upplaga. Om ej 10 minuter skulle räcka kan man under lunchen passa på att uträtta dessa behov.

8. Anställda måste även jobba hemma, utöver ordinarie arbetstid. Detta för att kvalitetssäkra kompetensutvecklingen. Detta kommer även att ske på helger. För att kontrollera detta kommer vi att utföra regelbundna tester. Om ni skulle få problem med dessa hemuppgifter, om ni känner att ni saknar kompetens så kommer ni kunna hyra in konsulter till ett förmånligt pris. Det är dock viktigt att betona att det är ert eget ansvar likväl er egen kostnad.

9. De anställda skall slippa att tänka varför de har de arbetsuppgifter de har. Det viktigaste är att de måste och det tar vi ansvaret för.

10. Vid eventuell sjukdom kommer vi att leverera arbetet hem till personen ifråga. Om man olyckligtvis är för sjuk kommer du få jobba dubbelt så mycket så fort du blivit frisk. Det handlar om att ingen får komma efter!

11. Du kommer inte ha någon som helst möjlighet att bestämma med vilka du skall arbeta.

12. Ingen som helst förtäring får ske i det angivna arbetsrummet du är tilldelad. Detta sker i ett gemensamt matrum. Maten där är gratis. Du måste äta den och alla äter samma. Vi kommer att låta varje portion ha ett värde på ca 4 kr.

13. Vi kommer att spara in på datorer och teknik. Vi tror att en dator per arbetsrum, dvs en dator per 25 personer är det optimala. Detta gör att vi enklare kan bibehålla kontrollen. Vi kommer då självklart att ha datorn väl synligt placerad så att alla kan se vad man gör vid just denna dator. Att surfa på Internet kommer vara begränsad och bara ske utefter vissa specifika uppgifter. Detta för att vi inte ska använda Internet på ett sätt som gör att vi inte har koll på vem som egentligen kan vad och vem som gjort vad. Vi vet att det funnits tankar om att varje anställd ska ha en dator och vi tittar på detta. Det är då så otroligt viktigt att vi hittar sätt att begränsa just den öppna tillgången till vår omvärld. Vi har funnit spännande lösningar i ex USA där varningslampor tänds varje gång ngn använder Internet. Detta kan vara ett sätt att komma till bukt med problematiken. Som sagt var…vi återkommer i denna fråga.

14. Mobiltelefoner får absolut inte vara på under ordinarie arbetstid. Kommunikation sker på de bestämda raster som bestämts. Vi kommer dock låta anställda få ta med sig mobilerna till sin arbetsplats, men på läge ”OFF”. Jag vet att på vissa platser i landet har man till och med förbjudit telefoner på plats och i dessa fall får man lämna in mobilerna till särskild personal för att sedan kvittera ut de vid arbetsdagens slut, detta är en intressant metod som jag kommer att undersöka vidare. Som sagt, ingen omvärldskommunikation eller möjlighet att plagiera kunskap från omvärlden genom mobil teknik kommer att tillåtas.

15. Vid för sen ankomst till arbetet oavsett anledning så kommer vi låsa ute er. Detta för att vi tror på bestraffning och att genom en aning skam och skuld, så ser du till att komma i tid nästa gång.

16. Du kommer att få anpassa din klädsel så att den inte är störande. Huvudbonader är strängt förbjudna, samt måste du ha dina byxor ordentligt uppdragna i midjan. OM ni skulle bestrida dessa regler så kommer vi efter ett par varningar beslagta dessa plagg. Vi anser att just vissa klädstilar hindrar just inhämtningen av kunskap.

17. Vi kommer att så mycket vi kan i vårt lärande vistas i ett och samma hus. Vi tror på modellen att vi lär oss bättre om världen utanför, ju mer vi själva är innanför. Vi tror på att vara stationära, detta skapar nödvändig kontroll och trygghet.

18. Vi kommer att ta oss rätten att utsätta dig för prövningar som du kommer att eventuellt uppleva både som kränkande och ångestfulla. Så kan det vara, men detta är ett måste för att kontrollera att du lever upp till de mål vi har bestämt att du ska ha.
Om vi skulle uppmärksamma att du inte klarar dessa tester så kommer vi omedelbart göra löneavdrag.

19. Den kunskap som vi vill att ni ska utveckla i organisationen skall kollektivt uppnås vid samma tidpunkt. Detta kommer att kontrolleras regelbundet genom olika tester. Om du vid dessa tidpunkter inte uppnår de mål vi bestämt kommer du betraktas som ”efter”. Då kommer vi snabbt be dig vidta åtgärder enligt punkt 10. Vid vissa tester kommer vi att delge dig resultatet i efterhand. Du kan då enkelt se vad du fattade och inte fattade. Sedan så är det bra med det. Vi måste sedan snabbt vidare i vår planering för att inte tappa fart.

Slutligen…
Det är viktigt att alla sluter upp kring dessa punkter. Vi vet att ni kommer att göra det. Vi kommer två gånger om året sätta era löner efter vad vi tycker ni presterat utefter ovanstående punkter samt en personlig kommentar. Ni kan inte påverka besluten men det är viktigt att ni gör det bästa för det kommer att påverka er resten av livet.
Så kära kamrater och medarbetare. Jag hoppas att ni, likväl som jag, ser fram emot en härlig, inspirerande, lärorik och utvecklande tid fortsatt framåt.

Med vänlig hälsning
Jan

Nominera ”Min Barnatro-Hjälte”!!

barnatro_hjalte

Det stundar valtider, viktiga tider och jag känner i hela mitt hjärta hur vi behöver än mer uppmärksamma ordet ”kärlek”. Många människor som möter våra barn dagligen får sällan den uppskattning de förtjänar. Vi vill ändra på det! I samband med vårt arrangemang nästa vecka så vill vi lyfta fram detta extra, kärleken till våra barn och unga, vår framtid! Men vi måsta alla gå till aktiv handling, annars stannar allt i tanken. Så nu vill jag starta en kampanj, ”MIN BARNATRO HJÄLTE!”

Vem skulle du i Blekinge vilja lyfta fram i ditt liv som gör det där ”extra” för våra barn och unga? Som orubbligt tror på vår framtid, våra barn? Kanske en lärare, förskolepedagog, mormor, farfar, pappa…vad vet vi. Vi vet dock att det behövs en jäkla massa mer kärlek i vår värld och genom detta sätt kan vi aktivt visa just att vi bryr oss. Vi kommer redan onsdagen den 17/ 9 i samband med Micke och Lou Rosslings föreläsning i Ronneby att meddela den vi lottat fram och som får en fin överraskning av oss. Om personen inte är på plats så meddelar vi dagen efter:) Vi kommer att publicera de vackra orden på webben, så att alla få veta hur mkt de betyder för oss alla och våra barn.

Klicka här för att nominera!
Kram Micke & Jenny