Om vi läser ”historia” i skolan borde vi väl rimligtvis även läsa ”framtid”?

edris

Varnar redan nu känsliga läsare att detta inlägg kan anses flummigt och en smula förvirrat. Jag är inte klar med min tanke….men något vill ur mig. Efter att ha haft förmånen i går att lyssna på min vän Karl-Eric Edris och om hans nya bok ”Vart är vi på väg”…så hände något inom mig….hahahah.

Jag brukar på mina föreläsningar tjata om att framtiden är nu. Hur den enda stund vi kan agera är just här och nu. Framtiden och dåtiden finns liksom inte….inte att liksom att leva och verka i. Många gånger hör jag hur viktig vår historia är, hur det är viktigt att förstå det som hänt i världen för att förstå sin nutid och framtid. Hur vi inte kan gå runt och vara historielösa. Detta lär vi tidigt våra barn och de får läsa om den historia vi vuxna anser vara viktig att kunna. Vi väljer liksom ut vad som är viktigt.
Men är det inte lika viktigt om inte ÄN viktigare att vi även jobbar och lägger tid på vår framtid i så fall?? Likväl som historien berättar en massa för oss om varför det är på ett visst sätt här och nu så skulle vi ju likaväl kunna skifta perspektiv.! Vad är det framtiden vill säga oss som gör att vi gör det vi gör, mår som vi mår och tänker som vi tänker? Har vi ens tänkt tanken att detta perspektiv skulle kunna vara superviktigt! Vi kan inte ändra vårt förflutna men kanske kan vi samskapa vår framtid?

Nu ska jag snurra till det lite till, håll i dig…

Vi lär oss hela tiden att nu liksom är längst fram i utvecklingen och i tid, att vårt nu är ett resultat av det som har hänt. Men tänk om vi skulle våga tänka oss tvärtom….att det är framtiden som är resultatet av det som händer här och nu. Att det vi ser i världen just nu är framtidens sätt att knacka oss på axeln och säga:

  • Hallå! Jag vill säga er något.

Tänk om vi inte är snörets ände…utan snarare långt ner…framför oss finns milsvis med mer snöre som skickar signaler bakåt till oss.

Hur många gånger har man inte hamnat i situationer då pusselbitarna faller på plats, poletten trillar ner, med facit i hand….osv.
Jag blev sjukskriven av ”utbrändhet” för ca 7 år sedan. Idag skulle jag kunna förstå varför. Antingen väljer jag det mer ”vanliga” perspektivet….att det blev ett resultat av min historia, hur jag levde, jobbade, min hälsa…osv. Eller så testar jag att vända på det. Jag ser idag 7 år senare att framtiden ville att detta skulle hända, annars hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag hade inte startat barnatro, inte åkt till bara vara, antagligen inte varit gift, antagligen inte mått så bra.
Om jag vågar ser det som snarare en beställning från framtiden än bara ett resultat från min historia så blir min nutid mycket mer spännande!! Jag kan även känna ett större lugn. Och framför allt jag kan känna en tro på att livet vill även mig något!

Vad önskar framtiden av oss nu?

Om vi skulle våga exempelvis fundera kring skola en sekund. Vi läser om sämre resultat, färre lärare, drop outs, barns psykiska ohälsa …(självklart finns det en massa bra saker också, men jag väljer det som inte funkar), antingen så försöker vi säga att det är fel på barnen, vi måste in med mer kontroll, flera piskor och morötter, både var det gäller barnen men även lärare. Högre värde, lön etc. Vi utgår ifrån baktiden och anser att det nu blivit sämre och vi måste rätta in oss snabbt i ledet igen, snabbt som attans. Så…mer kontroll, mer mätningar osv. Men om vi på allvar skulle se dessa händelser och utmaningar som beställningar från framtiden. Vi får en hint om vad som är på väg. Som en trailer, en sneakpeak….då skulle vi eventuellt kunna samarbeta mycket bättre….med framtiden. Det kanske handlar om att den skola vi än gång byggde ska ömsa skinn…eller ta sig från larv till fjäril. Kanske vill barnen, som verkligen kommer till oss från framtiden, säga något?

För mig just nu i min vardag blir det en jäkla skillnad då jag byter perspektiv. Jag satt i bilen i morse och klurade på vad framtiden önskar av mig då jag bokat in mig på seminare med microsoft, då jag bokat lunch med en vän, då jag bygger ett nytt projekt.
Jag dissar inte historien, men banne mig, vi borde bli än mer kompisar och nyfikna på framtiden. För den har vi fortfarande möjlighet att påverka och bygga.
Så om vi skulle inför ämnet ”framtid” i exempelvis skolan så skulle detta innebära att vi måste låta oss ledas av det vi lärt oss att aldrig tro på. Vi skulle behöva se på vår samtid på ett annorlunda sätt. Jag skulle fullkomligt tokälska att se barn och unga arbeta med allt ifrån miljöproblematik, hållbar utveckling, sex & samlevnad, samhällskunskap, politik, skola, kultur, religion…utifrån tänket att det är signaler från framtiden och vad skulle vara smart för oss mänskan att utveckla och göra nu i så fall. Det handlar inte om attskapa drömmar eller visioner…snarare förstå.

Kanske säger du som läsare:

  • Men det gör vi redan.
  • Jag fattar inte!
  • Är inte detta samma sak?

Hmm…jag vet inte vart jag är på våg med detta inlägg, men något kittlar mig….kittlar så in i helsicke.

Fortsättning följer…

Kram / Micke

 

Nu kan du äntligen fixa din alldeles egna #OKMEDKEPS !

kepsstore

Jag verkligen älskar Internet och på det vis vi människor kan koppla samman varandra. Som många vet så har verkligen ”keps-frågan” engagerat mig den senaste tiden. Vill ni läsa mina tankar om detta så läs exempelvis här. Jag tycker att det handlar om en värdegrundsfråga och likavärdesbehandling mellan människor helt enkelt. En dag så damp det ner ett mail från en stor keps-sajt, Nstore, som berättade att de gärna kunde skänka mig ett gäng kepsar med min hashtag #okmedkeps på. De kände också att många av deras kunder köper just kepsar idag som smycken, en slags identitet och smycke, men att många vuxna inte riktigt förstår detta. Vilket leder till tråkiga situationer och ibland kränkningar. Under våren så har jag kunnat ge alla de flesta arrangörer en gåva då jag varit och föreläst. Underbart att se rektorer och skolledare bära kepsen och göra ett tydligt statement. Det är ok med keps, helt enkelt (även mössa)…dvs viktiga accessoarer för unga och äldre.

Jag har fått flera frågor från vänner om det inte går att köpa kepsen och det har varit lite svårt att fixa detta fullt ut. Och jag har liksom ingen kepsmaskin hemma :-) Men i samtal med Nstore så har de gått med på att ta fram en speciell edition just med #OKMEDKEPS
Så himla kul när man liksom bara genom nätet hittar vänner som tillsammans vill vara med och påverka på olika sätt.

Så vill du investera i en keps du med…besök sidan!

(Önskar jag kunde skänkt bort till alla i världen som vill ha en keps men det går liksom inte…..)

Stort Tack för alla ni på Nstore för er vilja :-)

Kram/Micke

En nutidsbaserad skola 2015?

bandy

Reflekterar över hur mina barn engagerar sig i saker som sin bandy, sina spel, xbox, fotboll, målande, Youtubekanaler där de skapar sina filmer, sina olika sätt att kommunicera med sina vänner på distans, skateboarden, kunskapen om hur 40 appar funkar….All denna passion, dessa intressen och allt lärande. Såg en film som jag spelade in på min son då han var 6 år och hur han förklarade hur han gjorde med Internet. Hur han fixade robotar, byggde bilar. Jag ser hur hans fingrar rör sig snabbt över tangenterna och saker bara händer. Jag frågar hur han lärt sig allt. Jag bara gör så, svarar han. Jag bara provar.

Det jag inser mer än någonsin är att man kan nog lära sig vad som helst bara man vill. Eller rättare sagt för att du ska kunna lära dig något måste du vilja lära dig det, annars är det meningslöst. Och för att vilja måste det finnas ett klart syfte/mening, en nytta med det hela. I mina barns fall råder det ingen tvekan om att denna tanke fungerar. Jag har aldrig sagt åt som att lära sig ovanstående saker, detta har de velat själva. Jag funderar en smula på dagens skola, hur NUtidsbaserad är den för våra barn och unga? Har de en möjlighet till att koppla sitt lärande till sin egna vilja och på så sätt lära sig för att de verkligen vill? Jag menar att det måste ju kunna rymmas i deras värld på något sätt. Alla ämnen ryms i minecraft, i bandy, i gymnastik…alla ämnen ryms i din och min passion. Är vi flexibla nog i dag i vårt skolsverige för att faktiskt få till detta? Om vi nu är överens om att man måste vilja lära sig för att lära sig så är ju detta himla viktigt. Räcker det med betygen som morot? Eller förklaringar som att du kommer att behöva kunna detta när du blir vuxen? Är det verkligen mätningar och gissningar som ska göra våra barn nyfikna? Och så det där med att kunna när man blir vuxen. Hmmm… det mesta jag lär mig nu som vuxen lär jag mig för att jag vill. Kanske för att jag verkligen behöver veta hur ett sorroundsystem funkar, eller kanske för att jag ska resa till Finland eller för att en knapp lossnat från mina byxor.

Vet inte om jag är helt fel ute, men är skolan idag så nutidsbsasetrad som den borde vara. När jag läser barnens läxor och böcker så vet i tusan om det andas 2015…
Sedan så var det det där med att vi alla är unika. Jag älskar min vän Troeds statusuppdatering på Facebook: ”Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Man måste vara riktigt dum i huvudet om man anser att alla barn som är födda samma år skall nå samma mål samtidigt.
Hur tänker vi? Om vi alla menar att vi är unika, att det handlar om individanpassad utbildning, hur i hela friden kan vi då sätta upp samma mål som mäts vid exakt samma tidpunkt för alla??
Kan vi inte sluta upp att bedriva denna slags skolateknik som mer är till för att hamna högt i rankningar och i PISA och istället börja tänka på varje unge…varje unika barn…på riktigt!
 
Behövde bara fundera lite högt denna soliga dag :-)
 
Kommentera gärna, möjligt att jag tänker lite knasigt…skyller i så fall på den stekande solen.PS. Detta handlar inte om huruvida våra fantastiska lärare gör ett bra jobb eller inte, för de är hjältar allesammans. Det handlar snarare om systemet och vår övergripande tanke om hur just lärande kan funka i våra skolor 2015

 
Kram

Utbrända barn..och vi talar hållbar utveckling?

sleep-531211_1280

De senaste veckorna har en del föräldrar tagit kontakt med mig. De har haft frågor och funderingar.  Jag är ingen expert på något sätt, men jag svarar från mitt hjärta så gott jag kan. Det som jag måste få skriva av mig lite kring är de barn jag fått höra om som i åldrarna 11-16 år fått diagnosen ”utmattning”. Dvs barn som blivit utbrända. Jag känner igen mig så mycket i deras historier. Tröttheten, håglösheten, yrsel, minnesluckor, skakigt och ledsen. Jag blir rörd bara jag skriver dessa rader.

Någon säger, vad är det med våra ungar?
Jag kontrar, vad är det med oss vuxna?

Hur mår vi?

Träffade elever i veckan som beskrev pressen, att lyckas, nå sina drömmar, betygen, framtiden, belöningarna hemifrån. Hmm…låter ju fantastiskt…men om man inte orkar längre?

Har vi haft tiden och modet som vuxna att stanna upp och fundera en minut på vad det är vi jagar? Och vad det är vi vill att våra barn ska jaga? Kan det vara så att just nu så är det svårare att sia om tiden som komma skall, jämför hur det var för min farfar? Han hade nog en liten aning om hur det skulle kunna se ut för min pappa, jobb, samhällsbild, man skulle ingen stans direkt, vårt land…

Är det så att i vår egna ängslan som vuxna, vår egen otrygghet blir mer måna om att det ska gå bra för våra barn. Är det så att vår egen stress förs ner till våra barn? Och så är jakten igång?
Vi blir så rädda att vi till och med tittar ner på de stackarna som tittar upp. De som kämpar varje dag för att verkligen överleva. Är vi på väg att gå vilse?

Det är som om vi just nu på ett sätt tror vi är odödliga, men å andra sidan, helt tvärtom, en tro att vi ska dö NU!

På ett sätt tror vi  att kroppen både psykiskt och fysiskt ska tåla hur mycket som helst. Vi kör på. Vi är odödliga. Men kanske är det så att all denna stress handlar om att vi tror vi ska dö NU?
Vi kämpar för en överlevnad som inte är sann. Många av oss har tak överhuvudet, de flesta jag pratar om behöver inte sitta utanför ICA med en burk, men ändå verkar vi slita som om vi var på ruinens brant.
Självklart handlar det inte bara om ekonomi. Jag tror det handlar lika mycket om självkänsla, behovet av bekräftelse, att få vara någon. Många ungdomar hamnar helt utanför samhället tidigt. Känner sig inte delaktiga. Känner sig inte behövda. Vi kallar det ex ungdomsarbetslöshet, men det handlar ju om så mycket annat.

I veckan hörde jag hur två ungdomar själva valt att ställa sina datorer i sina garderober. De skulle inte ta fram de på en månad. De kände att de orkade inte med att hela tiden vara på.

Jag tror inte att det är för intet att meditation, yoga, retreats, mindfullness, go slow, ökar. Vi människor har nog alltid försökt balansera oss fram.

En del kan vi kanske inte påverka, men mycket är möjligt. Jag tänker idag på olika beslutsfattare när det kommer till våra barn och unga. Har vi satt oss ner och funderat just över detta. Vår hälsa. Vi talar om hållbar utveckling. Hmm…hur tänker vi där? Vår jakt verkar ju fortsätta, vi talar i skolan om betyg ner i 4:an!!?? Varför? Jag menar egentligen…varför?

Jag har erfarit utbrändhet. Och jag får varje dag jobba med mina sviter. Jag är glad att jag fick chansen att gå igenom det för jag insåg att jag behövde möta mig själv på så många nya vis. Jag kan idag känna signalerna på ett tydligare sätt. Just nu i mitt liv har det varit mycket förändringar både på det privata och jobb planet. Vi ska flytta, barn ska börja ny skola, jobb…ni vet.

I går skrev jag ner ett antal ord på ett papper åt mig själv. Jag skulle vilja be dig läsa och sjunka in en smula i dessa ord. Vad händer i dig när du läser dom? Hade jag läst de för 10 år sedan hade jag fattat NOLL! Vaddå!!?? Hade jag läst de för 6 år sedan hade jag nog börjat gråta. Igår när jag läste de kände jag saknad. Och omedelbart en tanke om vad jag behöver just nu. Och sätt för att just tillgodose dom, mina behov.

Jag önskar er en fin vecka mina läsarvänner, ta hand om er. Jag menar även du 16 åring som läser detta, du 42 åring, 79 åring. Det är lugnt. Så lugnt. Bakom allt. Alla dessa ridåer vi bygger upp. Det är lugnt.

Här kommer mina små ord:

Ro

Vila

Andas

Stillhet

Tystnad
Kram/Micke

(Ps! Stort tack till Petra / Pezibear för den underbara bilden.)
(DS. Tack även du fantastiska Trine Grönlund! Tack för din mission GO SLOW.)

 

Tack för påminnelsen Alfons!!

IMG_5145

Dags att dela ut presenter denna vackra Fredag!

För ett par dagar sedan frågade min yngsta son vem som blev Barnatro hjälten?
Först fattade jag ingenting, men sedan slog det ju mig. Jag har ju glömt!! I höstas så bad jag ju läsare att nominera människor som de tyckte skulle få något Barnatro- Hjälte pris. Någon som betytt extra mycket för dom på något sätt. Men jag hade ju glömt. Så nedan kan ni n läsa de nomineringar jag fått lov att visa på bloggen och längst ner ser ni vilka som får pris. Jag kunde inte välja ut så jag lottade helt enkelt. Men jag hoppas oavsett vinst eller inte, att dessa vackra ord når de berörda. Så vackert. Jag ska göra vad jag kan för att kontakta er alla. Tänk så vackert det är att verkligen säga det man känner till varandra!

Sedan så lovade jag ju även för ett par veckor sedan att jag skulle dela ut ett gäng #OKMEDKEPS – kepsar till några av er som kommenterade mitt inlägg eller på Facebook just kring varför vissa skolor fortfarande förbjuder kepsar 2015. Jag fick en mängd olika svar, så även här får lotten avgöra. 6 st kepsar blir det till att börja med. Jag ber er kontakta mig så jag vet vart jag ska skicka den fina kepsen. Även här ska jag göra allt vad jag kan för att nå er helt enkelt.

Så denna veckan har jag förmånen att få sitta här och läsa allt klokt och vackert ni delar. och jag får äran att dela vidare till er.

Njut!

barnatro_hjalte

Annika Karlsson nominerar:

Mamma såklart! Men även Maria Losell Svenska kyrkan!

”Ens mamma är alltid den bästa hjälten som finns på alla sätt och vis!
Men en hjälte för alla barn/ungdomar/osv. runt om i kommunen och säkert mer än så, är Maria Losell som jobbar i Svenska kyrkan! En fantastisk förebild för alla på alla sätt och vis!! Stort hjärta för allt å alla har denna fantastiska människa! Hon accepterar och tycker om alla för den man är!”

——————

Jeanette Olsson nominerar:

Lisa Blomdahl

Lisa är en av många fantastiska förskolepedagoger vi har träffat under våra barns tid på förskolan. Hon har något ”visst” som gör att man med glädje lämnar det käraste man har i hennes händer. Hon är livlig, energisk, lekfull, kreativ, varm, kärleksfull, intresserad, lyssnande, intelligent, spontan, kunnig, leende och ger allt varje dag. Det är nu några år sen vi hade barn i förskolan men Lisa har för alltid en plats i våra och våra barns hjärtan! Hon är något ”visst”.

——————

Cissi nominerar:

Gunilla och Louise klassföreståndare i klass 3 på Kallingeskolan

Dessa två fantastiska pedagoger får alla barn att känna sig värdefulla och speciella. Även vi som föräldrar känner oss värdefulla och viktiga. De har en förmåga att få oss alla att känna oss så. Jag är så glad att vår dotter fått gå i deras klass. De är fantastiska!! De är våra hjältar!

——————

Linda Stopar nominerar:

Ingrid Nilsson, lärare, Johannishus skolan

”En helt fantastisk människa! En kramgo fröken som trots över 30 år i skolan alltid ser så glad och positiv ut:) Ser varje elevs behov och gör allt för att eleven ska nå sitt mål. Även noga med att hålla oss föräldrar uppdaterade.”

——————

Jonas Olsson nominerar:

Heléne Wahlquist

”När bägge våra barn tagit de där första stegen in i skolan, när de börjat i förskoleklass, har Heléne funnits där och erbjudit det finaste man kan.Trygghet. En glädjerik, nyfiken trygghet. Hennes förmåga att se och möta dessa unga människor och lotsa dem i denna känsliga ålder och samtidigt väcka stolthet som en lärandehunger har inneburit så mycket för våra barn och oss alla.

——————

YoXx Martinsson nominerar:

Karin Danielsson Bång

”Karin är min teaterlärare som alltid finns där för oss elever. När man möter henne i korridoren så har hon alltid ett leende på läpparna och man känner att hon tycker om en. Karin ställer upp för oss elever i vått och torrt. Hon ger bort kramar om man behöver det. Hon lyssnar på en om man behöver prata med någon. Det finns så många människor som Karin har berört och hjälpt genom svåra tider. Karin är inte bara en lärare, hon är även en otroligt bra vän. Hennes underbara skratt som alltid smittar av sig, hennes sätt att ibland spela över för att lätta på stämningen och hennes otroligt stora hjärta är det som gör att jag tycker att Karin ska bli utsedd till Årets Barnatro-hjälte. För hon är min hjälte året om varje dag.”

——————

Alfons nominerar:

Anna Söderberg

Hon är snäll. Bra pappa kompis. Anna är bara helt enkelt bäst

——————

Linda nominerar:

Mina 3 kollegor på avd lillskogen uteförskola Jessica, Agnetha o Lillan

”Allt engagemang och nyfikenhet och framförallt intresset ni utstrålar till de barn vi har på förskolan gör mig varm i hjärtat. Många förskolor har det tufft idag men att vara barn på lillskogen är den bästa gåvan ett  barn kan få. Barn är som guldklimpar- men det är ni som får dem att glimmra !

——————

Hanna Wejnering nominerar:

Frida

”Som polis ser du ofta ‘Sveriges baksida’. Du styr inte vilka ärenden du får åka på. Men att göra ett bra jobb på just det ärendet, det styr DU över. Därför vill jag nominera min kollega Frida som gör varje ärende hon är på som involverar barn till ett så bra möte HON kan. Hon lägger tid, känslor, empati.. ja.. allt hon behöver och kan för att hennes del i arbetet ska vara så bra HON kan göra det! Heder och tacksamhet till henne som är den polis (och människa under uniformen) som hon är!! ”

——————

Anna Söderberg nominerar:

Magnus Göransson

Magnus har ett brinnande engagemang för barns nyfikenhet, digitala möjligheter och pedagogers betydelse. Med fokus på framtid och medskapande går han från ord till handling och bjuder både på sig själv och sin kompetens.

——————

Förskoleklassen på Karlskrona Språkskola nominerar:

Linda Holmberg

Vi vill nominera vår fröken Linda för att hon låter oss vara precis de busiga 6-åringar vi är! Med äkta glädje, stort engagemang men framför allt med ett oändligt tålamod möter hon oss varje dag i skolan. Tillsammans lär och utforskar vi på ett lekfullt sätt, på vår nivå, där bus och skoj är en av huvudingredienserna.

——————

Helen Jönsson nominerar:

Eva Sandor Jönsson
”Världens bästa mormor ( och mamma) som alltid ger 110 %. Med en livsgläde som är få förunnat är hon en sann inspiratör! Att hon även jobbar som kurator och verkar älska sitt jobb är såklart bara en bonus. En riktig barnahjälte! ( vars senaste ryggskott berodde på att hon rullade ner för en hel pulkabacke i syfte att demonstrera för barnbarnet Frank att folk gör olika, men kommer fram ändå:)!

——————

Therese Ericson nominerar:

Heléne Ericson
Mina barn har förärats med en fantastisk farmor. En farmor som hämtar på dagis. Som passar när de är sjuka. Som brottas på studsmattan. Som springer och jagar dem. Som spelar fotboll. Som bakar pannkakor. Som skämmer bort med choklad. Som orkar läsa tusen sagor. Som är alldeles alldeles fantastisk.

——————

Jeanette nominerar:

Hjältarna på CoderDojo

Dessa eldsjälar erbjuder barn en alternativ fritidsaktivitet helt frivilligt och på ideel basis. Deras driv smittar och inspirerar både stora och små till att utveckla och programmera spel, program och robotar. Lekfullt samtidigt som barnens intresse tas på största allvar.

——————

Annevi Hellström nominerar:

Yvonne Nilsson

Jag vill motivera min fantastiska mamma mina barns fantastiska mormor som är trofast, varm, trygg, lekfull, busig och en otroligt fin människa! Hon sätter alltid alla barn i det främsta rummet och ser dom som ljuset i framtiden. Barnen är inte här för våran skull, vi är här för barnens!!!! Tack min fina fina mamma för att du finns för att du finns för oss!!!!

————————-

AND NOW THE RESULT!

De som blev lottade att bli Barnatro- Hjältar och som får välja mellan ett bok paket från mig eller två fribiljetter till valfritt arrangemang vi anordnar under 2015 (ex nu den 28/4) är:
Karin Danielsson Bång
Lisa Blomdahl

kepsbanner_alva

De sex personer som kommer att få varsin keps är:

Fredrik Blomster

Rebecka Koritz

Marie Linder

Erika Åberg

Jill Lagerqvist

Andreas Nyberg

KRAM på er alla som varit med och visat engagemang när det kommer till Kepsar och Barnatro!

PS. Hjälp mig gärna att hitta personerna i fråga :-)

Ha en fin helg!
/Micke

Öppna din dörr.

frihet

Jag minns hur konstigt det kändes. Hur märkligt det var. Onödigt. Vi stog ett gäng kompisar och tittade på hur ett par gubbar meckade med vår dörr in till trappen. Nu skulle vi visst inte kunna springa ute och leka utan att ha nyckel eller behöva skrika som en galning på mamma nedanför fönstret. Hon skulle liksom behöva gå ner alla 45 trappsteg och öppna för oss.
Men så var det. Vår dörr till vår trappuppgång skulle nu låsas 21.00

Kanske var det i samband med detta som även vår egna lägenhetsdörr började låsas. Så var det liksom inte tidigare. Rätt som det var knackade det på, dörren for upp och där stog mina kompisar i hallen.
Kanske var det nu kommunen även erbjöd pappa och mamma ett titthål i dörren. Kommer ihåg hur vi stog på en stol och kikade ut. Hur vi sprang in och ut för att kolla på varandra i det där ögat. Man såg helt galen ut…hahaha!

Några år senare erbjöds vi även ett extra lås med kedja, men vi köpte aldrig något sådant.

Förra veckan då jag hälsade på min vän i Göteborg så stängdes inte dörren klockan 21.00, den var stängd hela tiden. Man måste kunna en kod eller ringa på en knapp-panel till honom, då kan han öppna för mig.

Vad har hänt med oss människor på detta vackra klot? Någon förklarar för mig att världen är mycket farligare nu. Men är den det? Och om den blivit det, vart kommer allt detta ifrån?
Jag tror i de flesta lägen då farligheter uppstår emellan oss så bottnar de i rädsla. Har vi kanske snarare blivit räddare för varandra och på så sätt skapat distans, som i sin tur leder till utanförskap och som gör oss rädda och farliga för varandra?

Vad har madia för ansvar? När jag var liten så hade vi inte en chans i världen att bli uppdaterade varje sekund på vad som hände i världen. Tidningarna levererade alltid gårdagens nyheter och på tv kunde man se nyheterna 1-2 gånger per dygn. Idag uppdateras vi nu,nu,nu,nu. Vi matas med hur världen ser ut. Och här kan man verkligen fundera kring vilket ansvar vi tar jämt emot varandra. Att tro att 20 minuters nyheter på tv speglar en hel värld är så galet. Att sedan 99% vinklas åt elände är ännu knasigare. Och farligt. Vi ger varandra hela tiden 24/7 bilden av att världen är mycket farligare nu. Medans forskningen visar tvärtom. Aldrig förr har det dött så få människor när det kommer till krig.
Självklart ska vi inte blunda åt att det händer otäcka saker i vår värld av människor som mår dåligt. (Det måste de göra annars kan man inte skada någon medvetet tänker jag.) Men vad kan vi göra åt det här och nu? I det lilla. Du och jag?

Vi drömmer många av oss om frihet. Att känna sig fri. Men ändå så börjar våra hem mer och mer bli till fängelsen. Vi sitter trygga där inne och tittar ut. Vi isolerar oss, börjar tro och fantisera om hur världen ser ut där ute med hjälp det som vi kan läsa i media och det skvaller vi hör på kafét eller fikarasten. Vi köper inte bara titthål och kedjor, vi fixar larm som kan kollas av 24/7 från mobilen.

Kanske är det så att vi börjar bli så rädda och uppskrämda att vi själva till slut bli farliga. Till slut står vi över en medmänniska som sitter på gatan och ber om hjälp och skriker och spottar. Kanske blir vi så rädda att vi själva börjar rapportera på internet om allt det hat vi känner för varandra. Hur patetiska vissa är som vill gott och hur naiva och godtrogna människor det finns idag.

För min del är ordet ”godtrogen” ett ytterst vackert ord. Jag har bestämt mig att tro gott om dig. Jag har bestämt mig att ha en beundrande attityd till allt och alla. Att försöka se kärleken om jag bara orkar zooma ut en bit.  Jag vet inte annars varför jag ska stiga upp ur sängen i morgon och känna lust, hopp och förväntan. Jag vill inte överleva mina dagar, jag vill leva dom. Jag vill ge mina barn en känsla av frihet och mod att våga älska. Jag vill ha en dörr öppen för dig och dina vänner.
Jag vill välkomna dig in i mitt liv. För jag har inget. Livet bara pågår i det oändliga, livet är varken ditt eller mitt, men du och jag ha fått en möjlighet att vara med en stund. Låt oss då för guds skull ta vara på dessa sekunder.

Jag säger som Tommy Nilsson gjorde 1994….

Öppna din dörr.

Kram/Micke

Föräldramöte på Internet kan såra våra barn.

IMG_0299

Jag har många gånger tidigare skrivit om vårt ansvar som vuxna att engagera oss i våra barn och självklart även deras närvaro på nätet. Att vi likväl kan krama om de när de lyckats bra i en match på LoL, som att krama om de när något tråkigt har hänt. Hur det inte duger att säga till sina barn:

–  Sluta vara på nätet då,  om de är taskiga!!
När alla deras andra vänner är där. Internet är en fantastiskt gåva till oss människor.

Jag har även skrivit flera gånger tidigare hur viktigt det är att vi fortsätter att vara vuxna när det gäller vår roll som föräldrar när det kommer till nätet. Att vi inte ex publicerar bilder på våra barn mot sin vilja bara för att få några extra likes.
Det är komplext det här med nätet och alla nya utmaningar vi ställs inför.

Ofta får jag frågan om jag kan komma till skolor och tala med barn om etik på nätet, om hur man ska vara och vad man ska tänka på. Jag menar att i grunden handlar det inte om nätet i sig utan snarare hur vl väljer att vara som människor och tillsammans med andra. Hur vi tar hand om oss själv och vårt mående. Självklart kan internet öppna upp vägar som inte är möjliga fysiskt, men det kan jag skriva om i ett annat inlägg.

Det jag vill ta upp här och nu, som jag mer än någonsin tycker är viktigt är vårt ansvar att just vi vuxna är vuxna på nätet. Det är lätt att klandra våra barn, men vi då!??

Varje dag umgås vi hela familjer, släktingar , vänner och ovänner på samma yta. Som på ett öppet torg. Det vi skriver i våra statusar, säger vi rakt ut på torget. Detta är ju i många fall fantastiskt. Våra egna barn kanske inte följer oss föräldrar på nätet, men de är vänner med grannens barn. Våra barn har en pojkvän vars farbror är arbetskompis med mammas syster. Vi sitter alla ihop.

När jag läser vissa statusrader från föräldrar/vuxna så vet jag att i samma stund riskerar deras barn att bli väldigt sårat. Plötsligt dras ens barn in i en tråd där deras polare får svårt att prata på festen då de vet om att farsan kränkt en polares släkting. Jag tror ibland att vi glömmer bort vad vi pysslar med när vi slänger oss med ord som leder till personangrepp. Eller när vi svär över jobbet, då jobbet kanske handlar om att ta hand om ens barn om dagarna.

Jag vill absolut inte med detta inlägg be folk sluta skriva elaka saker på nätet, precis som om det är där problemet ligger. Nej, jag vill be oss själva, vi föräldrar, vi vuxna att fråga oss hur vi mår och vad som gör att jag väljer att göra som jag gör. Hur ser mina behov ut? Vad vill jag uppnå? Och har jag ens tänk på hur ”nätverkade” vi alla är och framförallt på våra egna barn i dessa tider?
Skulle jag säga samma ord som jag gör på nätet då jag äter kvällsmat med min familj. Kan jag stå för det jag säger inför mina barn? Kan ju vara bra att fundera på ibland tänker jag…

Ha en fin Söndag!
/Micke