Ordning och reda, sårade barn på fredag?

joni_isa

Jo men då var det klart. Alliansen enas om att ordningsbetyg i skolan är bra. Lärarna måste rustas med befogenheter. Helt otroligt att skolpolitiker 2014 anser att betyg är en befogenhet. Då erkänner vi ju att betygen snarare är en piska och ett sätt att hålla ungarna i styr. Och funkar inte mattebetyget så får vi väl till slut ta fram ordningsbetygen. Äntligen firar Sveriges alla lärare. Äntligen fick de vad de så länge önskat.

Eller?

Vilka är det som egentligen begärt denna befogenhet?
Hur många lärare känner en go känsla då de ska hitta en slags matris över vad som är ordning? Hur bedömer jag detta? Hur ska jag hantera Rasmus med sina utbrott som jag så himla mycket vet att de kommer från en sargad själ som skriker på hjälp? Hur ska jag vikta ordning mellan Adnan och Sofie i deras sätt att reta varandra på lektionen? Var går min egen gräns för ordning? Min kollega Rolf verkar orka hur mycket som helst på lektionerna…men jag gör det inte….hur ska jag sätta dessa betyg? Hur kommer Lenas pappa reagera på betygssamtalen, han som blir så arg och pressar Lena så tufft?

Jag hoppas verkligen att Björklund och Company har klart för sig vad de menar när de inför dessa slags kränkande handlingar och metoder. Visst, det är frivilligt från skola till skola och det ska inte stå med i slutbetygen….men hallå….vad menar ni? Detta är så flummigt att jag blir mörkrädd. Jag vet att många många barn kommer att stå med skammen vid sommarlovet, jag vet att barn kommer i många fall få ett rent helvete hemma då föräldrar ser vad som står i betygen.
Jag vet att detta beslut kommer skapa än mer förvirring i en redan förvirrad värld.
Jag vill ha en snäll skola. Jag vill ha en skola där vi vuxna inser vårt förbaskade ansvar att sätta tonen, värdegrunden och den stämning vi önskar. Hade jag varit barn idag så hade jag krävt att varje lärare inför skolavslutningen skulle stå inför alla elever och bli bedömda var och en, dömda utefter hur de mår, hur de är och vad de kan.
Då skulle facken skrika högt!! Detta är kränkande för våra medlemmar!
Men våra barn då…är inte de våra viktigaste medlemmar när det kommer till vår skola, vår framtid? Eller har vi glömt de på vägen i all ordning och reda?

Men just det…facken skriker ju nu med. De skriker då de hör hur våra ledande politiker beslutar saker ingen bett om, men som man ur eget ego och valintresse väljer på barnens och föräldrarnas bekostnad.

Detta är inte bara dumt….detta strider mot barnkonventionen om ni frågar mig.

> Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

> Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

> Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom.

> Varje barns rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet ska respekteras.

> Varje barns rätt till privatliv ska respekteras.

> Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

> Undervisningen ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter och respekt för mänskliga rättigheter.

Så jag ber er kära rektorer, lärare, föräldrar, ungdomar och politiker…känn efter vad som känns rätt just nu. Fundera på vad detta egentligen handlar om. Är det barnen vi ska skruva på lite till och bestraffa genom åtgärder eller är det vi vuxna som behöver titta oss in i spegeln och fråga oss om vi är redo att möta dagens barn?

Sitt inte i fika rummet, på kalaset, på fiket, på tunnelbanan och klaga över dessa beslut utan ställ er upp och säg ifrån. Så länge vi väljer att vara tysta kommer Björklund och Co tro vi säger JA. Gör du det?

Kram (för det behövs extra mycket nu)
/Micke

 

Felsökningsguide för föräldrar vid morgonstress!

kaosfrukost

Hur många gånger har vi inte blivit tokiga över dessa morgnar! Barnen vill inte ta på sig, kaffet hälls ur, morgontidningen kan vi glömma, stress och pust. Vi kommer sedan till jobbet helt utmattade och önskar bara att vi fick gå och lägga oss igen. Vi brottas mellan dåligt samvete och maktlöshet. Men självklart finns det även de morgnar som bara flyter på. Lugna och harmoniska. Vi njuter tillsammans. Men hur kan skillnaden vara så stor? Hur kan vi göra för att få denna tidiga morgontimme att flyta på bättre?
Här kommer några underbara konkreta tips författade av min goda vän Petra Krantz Lindgren som hjälp mig oerhört mycket!
Var bara tvungen att dela :-)
Vassegoda!
#För lite tid?
Lägg fram kläder och duka frukostbordet kvällen innan. Ställ klockan tidigare (förstås!).

#För mycket tid?
Ja, så kan det faktiskt vara. Problemet är att barnet hinner komma igång med egen lek och inte alls vill bli avbruten. Kolla igenom hur mycket tid saker och ting tar på morgonen och planera efter det. Gå upp före barnet och väck barnet när du är färdig med ditt och kan ha fokus på ditt barn.

#För dålig planering/bristande fokus?
Jag pratar om de där tillfällena när du fastnar i en tidningsartikel/Facebook/klädval, sedan tittar på klockan, blir stressad och skäller på ungarna. Behåll fokus. Ta ansvar om det är du som är sen. Skäll inte på barnet!

#Kontaktlängtande barn?
Barnet behöver ett möte, samtal och närhet på morgonen efter att ha sovit hela natten (och ”varit ifrån” sina föräldrar). Om föräldrarna inte bjuder in till det på ett positivt sätt kan det hända att barnen tar till egna ”knep” de lärt sig funkar bra i jakten på kontakt (klär på sig långsamt, petar med maten, gömmer sig när föräldern ropar). Planera in tid för samtal, samvaro och närhet. Sitt på sängkanten och prata en stund. Ät gemensam frukost. Mys i soffan. För mycket tjat. För lite tillit.

#För lite ansvarsöverlämning?
Samarbete kommer ur en upplevelse av gemenskap och tilltro till varandra. När föräldern hela tiden tjatar och påminner (ffa lite större barn) tappar barnet lusten att samarbeta och blir istället motvillig. Lämna över ansvar till barnet och backa. Låt om möjligt barnet ta konsekvenserna av att komma för sent (utan kommentarer som ”Vad var det jag sa!”)

#Orealistiska förväntningar?
En del föräldrar tycks tro att barnen är i ”stand by-läge” på morgonen. Att de påklädda, tandborstade och klara bara sitter och pysslar med sina prylar i väntan på förälderns rop från hallen: ”Okej, nu är det dags att gå!”. Så är det förstås inte! Det barnen gör är viktigt för dem. Acceptera att barn också behöver ställtid och förvarna om att det är dags att gå.

#Oärliga/ogiltiga argument?
”Nu måste vi gå annars kommer vi för sent till dagis.” Handen på hjärtat: Är det sant? Är det för att barnet skall hinna i tid till förskolan som du vill komma ut genom dörren? Och är det ens viktigt för barnet att komma i tid eller är det kanske viktigare för henne att få pyssla klart med det hon håller på med? Var ärlig! ”Jag är mån om att vi går nu så att jag hinner i tid till jobbet. Det är viktigt för mig att vara där halv nio eftersom jag har lovat mina arbetskompisar att vara det.”

#Dåliga instruktioner?
Vad säger du egentligen till ditt barn? Det finns tre typer av instruktioner som är svåra för barn: Otydliga instruktioner: ”Sätt fart nu!” (Med vadå?) ”Gör det du skall!” (Och vad är det jag skall?) För långa instruktioner: ”Nu vill jag att du borstar tänderna, sedan går du in på ditt rum och bäddar sängen, sätter på dig byxor, tröja och strumpor, sedan tar du din väska och kommer.” Nekade instruktioner: ” Ta inte på dig en kjol!” (Vad vill du att barnet skall ta på sig?) ”Sluta genast springa runt!” (Är det okej om barnet hoppar?) -> Tänk på att ge tydliga och görbara instruktioner.

Nu kan man ju tycka, men vem oooorkar!! Alla dessa små söta tips och ord. Men då vill jag samtidigt säga till dig kära vän, att gör du som du alltid gjort blir det som det alltid varit. Det är upp till dig:-) Är du nöjd med din morgonsituation…glöm allt du läst. Gillade du tipsen? Dela eller ladda ner den som en pdf och sätt upp den på kylen!
Vill ni få flera tips och inspiration glöm inte bort att ”lajka” Petras Facebooksida eller besök hennes blogg!

 

Kram/Micke

 

 

Nu kan ni lyssna på dagens intervju om barnens sommarlovsredovisning.

sommarlov_radio

Ska ärligt erkänna att jag skakade under hela intervjun idag. Antagligen såg inte reportern detta i studion, för det skedde nog mest inombords. Inte på grund utav nervositet utan för att frågorna berör mig så mycket.

Vill du lyssna och fundera tillsammans med mig så klicka nedan.
Vill du tänka högt så finns det just nu flera ställen att utrycka sig på tillsammans med andra.

Kommentera mitt inlägg här.
Radio Blekinge på FaceBook
Radio Blekinges webb.

Här finns även länk till inlägget som var anledningen till att detta tog fart. Över 100k läsare på en dag!!

 

Hej och välkomna tillbaka kära elever, det är så här vi tänker kring er!

flippbild

Då var det dags. Efter ett par veckors uppvärmning, planering, fortbildning och reflektion så är det dags att slå upp portarna. Denna vecka vallfärdar tusentals barn och ungdomar till våra experimenthus där nyfikenhet och lärande står i fokus, våra skolor.
För somliga är det första gången, för andra är det sista.

När jag var i Smedjebacken för ett par år sedan välkomnade man alla lärarna med röda mattan, bubbel, vernissage och överraskningar med föreläsare. Lärarna jublade och bestämde sig för att deras elever skulle få uppleva det samma. Att känna sig välkomna av hela deras hjärtan.
Jag anser att så som vi välkomnar våra barn är mycket ett tecken på hur vi värderar våra relationer med våra barn i stort. Vårt fokus att bygga vackra och fina relationer. Att visa vår uppskattning och glädje över att ha de tillbaka.

Fröken Flipp (@FrokenFlipp ) skickade precis ut en tweet om hur hon designade sitt klassrum med vackra skyltar. ”Du ska inte bli något när du blir stor, du är redan allt!” (se bilden ovan) Följer ni inte Lotta på twitter eller hennes blogg, så snälla gör det!

Sara Hanny (@HannySara)  i Burlöv, visade idag på Facebook hur hon preparerat toarullarna på skolan så att alla skulle få en överraskande välkomsthälsning.
toatricket
Så enkelt, så busigt och så omtänksamt.

För det är det som är så viktigt. Vår omtanke. Dels omtanke som visar att vi bryr oss, att vi ser våra elever och att vi tycker de är viktiga för oss.
Men omtanke kan också kräva att vi just ”tänker om”.
Jag hoppas verkligen att alla landets lärare och rektorer just använt förberedelsetiden på att just fundera över hur mottagandet ska se ut. Hur vill vi själv bli bemötta och välkomnade? Hur vill vi bli ihågkomna?

Vill vi gå på röda mattan eller vill vi det första vi möter vara en lång lista på nya ordningsregler. Vill vi snabbt visa vad skåpet ska stå genom att visa stort, denna termin tar vi alla mobiler ifrån er!! Vilken känsla vill vi förmedla?

Det är upp till oss. Det är upp till oss att se till att bygga så fina relationer som möjligt för det är detta som kommer ge resultat på allt vidare arbete i skolan, jag lovar!

Så hur blev det idag, igår eller hur blir det i morgon när det är dags att slå upp dörrarna? Har vi gjort vårt yttersta för att visa med hela våra hjärtan att varenda unge ska känna sig viktigast i världen att just de kommit tillbaka till oss efter sommarlovet?

”Det är kvaliteten på de vuxnas samspel som anger tonen och bestämmer atmosfären i hela skolan”
(J.Juul + M.Gunnarsson)

Kram/Micke

PS. I morgon gästar jag SR P4 Blekinge och ska just fundera kring, hur välkomnar vi våra barn i skolan. Spännande!

JIPPIE!! VI SLÄPPER FLERA BILJETTER!

lou_micke_nyabiljetter.jpg

YES!!! NU SLÄPPER VI FLERA BILJETTER! Vi har nu kunnat byta lokal och Lou och Jag kommer att föreläsa på RON istället. Ronneby Brunns konferenslokal! Vi är så glada att kunna säga ja till alla er som inte fick plats. Så…nu igen…först till kvarn!
Större lokal kan vi inte hitta :-)

Mer info och biljetter här!

 

 

 

Snälla, sluta mobba mig!

jag_och_mej

”Jag inser nu att jag blivit mobbad i stort sett hela mitt liv. Att bli utsatt för denna slags tortyr och inte kunna fly kan vara ett rent helvete. Att ständigt bli kränkt för vad jag säger, vad jag gör och även hur jag ser ut, får mig inte att känna mig större, tvärtom, jag krymper. Jag blir osäker och famlar i mitt agerande. Jag vet att jag har ögonen på mig hela tiden. Det har inte gått så långt att jag utsatts för fysiskt våld. Jag vet ju många som blivit det men jag hoppas att jag ska klara mig från detta. Men ärligt talat så vet jag inte om fysiskt våld är värre? Värre är nog att ständigt gå runt och känna att man inte duger som man är, att hela tiden bli påmind att ens kropp inte duger, att gå runt och känna att jag inte är värd längre att vara lycklig och leva fullt ut.

Jag har bara en önskan och en vädjan och det är att det ska sluta. Att jag kommer till bukt med det hela och inte längre behöver fly. Jag vet att ansvaret ligger hos mig själv.

Här står jag återigen framför spegeln. Och inser att den största ”mobbaren” jag mött i mitt liv är mig själv. Sällan har jag mött en så kränkande, misstroende och krävande person.

Kram från en mobbad mobbare.”

Ps. Du kan aldrig bestämma över vad andra ska tycka, tänka eller tro om dig, men dina egna tankar kan ingen tjuv stjäla.

/Micke

Hur ska pedagoger kunna ge barn och unga en god livsgrund när systemet i sig är designat för att skada?

alfons_griffel

(Obs, denna text innehåller svordomar. Jag har ansett att de passar sig just i denna text.)

Denna rubrik är inte snäll. Och jag kan tänka mig att många redan slutat läsa och det är det som är problemet anser jag. När vi möter något som skaver stoppar vi huvudet i sanden (och upp sticker en stjärt). Förra veckan hade jag äran att möta jag cirka 2000 pedagoger. Dessa eldsjälar som brinner för varenda unge (hoppas jag). Syftet är att ge ungarna en god grund i kunskap och personlig utveckling så de kan skapa en än bättre värld än den som vi lever i nu, eller hur? Meningen är att vi har ett uppdaterat skolsystem som är lämpligt just för denna tanke. Ett system som andas framtid och som skapar de bästa förutsättningarna här och nu. Ett skolsystem som är ”up to date”.

Detta måste vara Jan Björklunds främsta mission, annars får han inte vara skolminister (kanske han inte får så länge till ändå), men ni fattar.

Sverige har varit världsledande när det gäller barn och ungdomsfrågor. När det handlar om synen och uppfostran av våra barn. Likavärde, respekt och relationsbyggande. Vi var först ut med att avskaffa aga, vi insåg att det är liksom inte smart att vi i våra hem och i skolor misshandlar våra barn. Vi har idag en majoritet av skolor som jobbar för likavärdiga relationer och ömsesidig respekt med våra barn snarare än auktoritet och makt. Det är ju 2014, inte 1968. (Måste dock poängtera att det fortfarande finns de skolor som ex inte låter barnen få känna sig trygga i hur de är och hur de väljer att göra sig fina om dagarna. Vuxna som tar av barn vissa kläder/smycken bara för att så gjorde man på vår tid….1964. Konstigt att de då inte slår barn också, för detta var ju också smart på den tiden?)

Nu till mitt skrik rakt ut. Nu till min inre smärta som gjorde att jag grät i bilen i veckan. Nu vill jag fan i mig säga att det på allvar är dags för er skolpolitiker, lärare och även föräldrar att tänka till. Att ta vårt ansvar. Det går inte längre att tro att vi med världens bästa kockar, ska kunna servera en gormet rätt gjord av underbara råvaror om våra skärbrädor, knivar, kastruller, vispar är fulla med skit!

När jag var liten så hade jag svårt för att lära mig simma, jag var rädd för vatten. Alla ni som har känt detsamma vet vad jag talar om. Paniken och rädslan. När jag 2014 hör att en 15 årig grabb just nu upplever samma sak. Panik och ångest för att komma under vattnet med huvudet så vet jag vad han snackar om. Detta är svåra grejer. När jag då hör att han nu sitter på sitt rum och är ledsen och har magont för att vårt skolsystem säger att han MÅSTE ner under vattnet med huvudet för att kunna få ”godkänt” så vill jag skrika rätt ut!
VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED!!??
Vad utsätter vi barnen för? Vad utsätter vi den stackars lärare som gör vad lagen säger och mår garanterat skit hen med då hon ser grabben kämpa mot sin panik ångest bara för att vi i detta land menar på att detta är livsviktigt för dig i framtiden, den nya vackrare världen! Hur tänker vi när vi säger till våra barn inför andra att du är inte godkänd om du inte gör som jag säger och väljer att skada dig själv. Eller har vi slutat tänka….vi lunkar på.

Jag gråter då jag hör hur en annan grabb går undan under sin hoodtröja i ett hörn, gömmer sig och hör orden:
- Jag måste kunna se dig dansa här i klassen annars kan jag inte ge dig godkänt!

Men kära du läsare, ställ dig själv upp och dansa loss inför 30 andra! Känns väl hur jävla kul som helst!!

Jag måste kunna se dig hoppa upphopp även om jag ser hur du skäms över din övervikt, hur allt dallrar och kompisarna tittar storögt!

Detta mätande, bedömande, dokumenterande, matriser hit och dit handlar om en tid som har varit. Då vi inte såg barnen som människor utan små robotar som skulle fostras in i ett system som just krävde robotar. Den tiden är, tack gode gud, över nu! Vi måste sluta upp att bygga in konkurrenselement när det kommer till barns utveckling. Vi måste låta pedagoger få göra det jobb de längtade efter då de utbildade sig. Att få supporta barns utveckling. Och en sann supporter stöttar sitt lag både i uppgång och fall! Man kastar dom inte åt sidan och säger du är inte godkänd. Politiker idag lever i en slags fiktiv rädsla. En rädsla att det inte ska funka i framtiden. De är så rädda att de ber oss så små frön men sedan tvingar oss att gräva upp de allihop varannan vecka för att kolla av: – Hur går det? Hur går det?

Idioti!

Jag vet att ingen vill någon medvetet illa. Vi tuffar på. Men ska vi ta täten igen, detta land så är det dags att börja våga prata skola på riktigt. Dessa 2 miljoner minuter vi har till vårt förfogande med våra barn från förskola till examination på högskolan. Och detta mod visar absolut INGET etablerat parti idag. Tvärtom, nu duggar förslagen tätt som handlar om att döma barn ännu tidigare, så tidigt att de inte alls kommer att kunna förstå vad vi menar när vi sätter ett F i pannan på dom. Hur vi än försöker så går det inte att få en 9 årigt barn att förstå detta. Utan vi skadar de återigen. Nu duggar förlagen tätt om att barn ska bli dömda utefter hur deras behov ser ut i livet. Lever du ett liv i misär, mobbad, misshandlad hemma, känner ångest och känner att din frustration ibland måste sippra ut, att du behöver skrika på hjälp genom att kasta en stol i väggen så att vuxna hör, så kommer detta att synas på pappret. Du är inte godkänd i lagen av ordning och vissas vuxnas ögon. (Jag ber dig då att komma hem till mig så ska du få banka skiten ur dig, hos mig kommer du att vara älskad ändå och vill du ha ett A, så får du det av mig samma dag som du föds!)

Det är val om en månad. Snälla någon, höj rösten. Annars hoppas jag att vi andra som jobbar och lever i skolvärlden snart har stake nog att resa oss upp och säga:

 

- Nu får det vara nog!

Se inte detta som ett argt inlägg, se det som inspirerande!

Tack för mig och kram.
Micke
(PS. detta handlar inte bara om gymnastikens kunskapsmål utan hela grejen, kunde varit matematik, fysik, svenska …what ever.)